Nu är vi snart i hamn! Jag är i graviditetsvecka 40 och på söndag har vi beräknat förlossningsdatum. Det känns ju helt overkligt att det faktiskt börjar närma sig att bebis ska komma ut.
Vi var hos barnmorskan häromdagen och både jag och bebis verkar må som vi ska. På sistone har barnmorskan tyckt att vår bebis är lite bångstyrig, som både tumlat runt och vägrat visa sitt huvud, och dessutom varit lite svår att fånga in hjärtljud på. Han verkar på något vänster ha ganska gott om utrymme där inne, och dessutom vara något utav en akrobat.
Så här när vi närmar oss slutet av graviditeten tänkte jag dela några reflektioner jag gjort under de här nio månaderna. Det handlar om vikt, tips och att ”boa”.
Vikt och kropp under graviditeten
Generellt har jag varit ganska förskonad från kommentarer om min kropp under graviditeten. Däremot upplever jag att jag fått mycket cred för att jag ”bara fått en mage”. Jag vet att ingen menar något illa med det, tvärtom, problemet är ju vilka signaler det sänder ut. ”Vad duktig du är som inte blivit fet!”, känns det som att folk menar. Jag började genast fundera på vad de ska säga när jag plötsligt lagt på mig mer vikt, antingen senare i graviditeten eller vid en eventuell nästa graviditet. Snabbt insåg jag att de nog inte skulle säga något alls, och det är ju också en del av problemet med det eviga påhejandet av smalheten. Du märker bara en dag att ingen längre ger dig komplimanger för hur liten du är.
Jag hade kanske hoppats att vi kommit lite längre i att inte kommentera människors vikt, gravida eller inte. Det är ju så jävla känsligt. Jag råkade vara en person som under denna graviditet inte gick upp jättemycket i vikt (”normalmycket” baserat på mitt BMI innan graviditeten) och inte heller samlade på mig särskilt mycket vätska. Det handlar ju i princip bara som slump och gener. Men oavsett – låt folk vara. Särskilt när de skapar en ny människa i sin egen kropp. Herregud, håll käften faktiskt.
Tips till en förstagångsförälder
Jag har skrivit om det här förut, men sedan jag blev gravid har framför allt medelålders kvinnor älskat att… förklara saker för mig. ”Jo du förstår att bebisen kommer ju växa ur vaggan”, ”De kan inte ha samma storlek på kläderna så länge” eller ”Det gör inget om det är dammigt hemma!”. NÄHE?!
Förlåt, jag vet att de här personerna tillhör en generation som vuxit upp utan internet. Men jag har ständig tillgång till Google OCH till min fullt fungerande (vad jag vet) hjärna. Jag kan tänka! Jag kan förstå saker! Jag är fan ganska smart till och med. Sluta prata till mig som att jag är ett barn.
Och det där dammet som inte gör något… För mig gör det något. Jag hatar stök och skräp? Jag skiter väl i bebisen, höll jag på att skriva. Låt mig damma. För min skull.
Att boa inför bebis nedkomst
En sak jag haft roligt åt på sistone är andra kvinnors, andra mammors, otroliga fäbless för att kalla precis allt jag gör för att boa. De är så taggade också – vad du BOAR, utropar de med så mycket mys i rösten. Och alltså, jag vet att det är en grej. Men lagar mat, städar och tvättar gör jag i princip varje dag, gravid eller inte. Och att jag kokar chutney på våra äpplen som snart ruttnar är kanske inte jättestarkt sammankopplat med att bebis födelse närmar sig. Jag har bara lite mer fritid när jag inte jobbar längre och jag vill gärna ta tillvara på de där himla äpplena.
Sorry, märks det att jag har lite svårt för när folk berättar för mig vad jag gör eller vad jag är, eller? He-he… 🙂
Nåväl, nu kan du komma ut bebisen!
11 kommentarer
Lägg till din →Haha jag minns att jag också brukade irritera mig på andras snack i längden under min första graviditet. Även tjatet om vilket kön det ska bli och vilka namn jag har funderat på. Vad spännande att bf redan är på söndag. Kramis <3
Bra att du är självständig och att du hjälper oss alla att göra bemötandet bättre. Jag städar och tvättar och kokar och ”boar” också varje dag, och får aldrig några kommentarer, hehehe… eftersom jag inte är med barn! Det är ganska märkligt hur folk så gärna tillskriver alla ens vanor med något annat som ”hänt en” (graviditet, hehe, hänt dig… men kommer inte på något bättre ord!) bara för att de råkar sammanfalla.
Oooooj vad spännande! Så sjukt nära mål nu!
åh det är så nära nu! vad roligt 😀
Så spännande att det snart är dags, och intressanta iakttagelser! Att folk inte kan låta bli att kommentera andras kroppar kommer jag aldrig kunna förstå. <3
hahahah åh minns hur jag hatade sånna ”råd”.
Lycka till med förlossningen <33
Åååh så nära nu! 🥰
Det har varit så fint att följa din graviditet, Ellen! Stort lycka till med förlossningen <3
Så fin!! 😍
Så mysigt att läsa om din graviditet! Jag håller helt med, förstår inte alls hetsen kring hur man ser ut. Jag har själv ett komplex över min vikt: gått upp 17 kg och är enbart 148 cm lång. Det blir ju mer påtagligt. Men jag stör mig inte på att jag är ”stor”, för det är jag inte, utan att det är tungt. Jag har fått många kommentarer, både från vården och anhöriga gällande min mage. Jag har aldrig förstått varför det är så viktigt, mer viktigt för mig att bebis och jag mår bra ❤️🙏🏻
Stort tack för att du delar med dig!
(Sent) Svar: Tack för ditt beröm om födelsedagstårtan som jag bakade till lillens kalas.
Kram