I morse på jobbets redaktionsmöte berättade jag för mina kollegor att jag är rädd att jag ska räcka ut tungan till alla som försöker prata med mig i dag. Så grinig och trotsig kände jag mig efter helgen. Som tur var gick den där känslan över. Skönt för alla inblandade.
I söndags vaknade vi till ett snötäcke på marken. Vad falls? Det var ju nyss vår och 10 plusgrader. Det var visserligen inte det som gjorde mig på dåligt humör, utan snarare stress, uttråkning och avsaknad av riktning. Jag kan liksom känna att tiden rinner ifrån mig. Allt går så fort men i pandemin är varje dag likadan så jag ser inga framsteg.
I går scrollade jag i mitt bloggarkiv. Det är svindlande hur avlägset allt plötsligt känns – att jag bodde i en studentetta, att jag jobbade extra på ett hotell, att jag ägnade så enormt mycket tid åt människor som nu är puts väck. Det är bara 15 månader sedan jag bodde på 23 kvadrat, inte visste om jag skulle få fortsatt jobb och bestämde mig (igen) för att inte lägga mer tid på nån jävla snubbe. Det är så lätt att glömma, trots att det var nyss, nu när jag är mitt uppe i heltidsjobb på (hemma)kontor, huslängtan och stabil relation. Ett helt annat liv. Men mycket vill ha mer. Tålamod har aldrig varit min grej.
7 kommentarer
Lägg till din →Vad skönt att du fick bättre humör och det kan verkligen hända mycket på kort tid. Kramis <3
Håller verkligen med om hur mycket som kan förändrats på kort tid! Skönt att det kändes bättre sedan under dagen. <3
JA tänk så mycket som kan förändras, på så kort tid! Skönt att humöret blev bättre sen 🙂
åh vad jag kan känna igen den känslan, skönt att de gick över haha
Åhh känner också same med vädret och imon ska det typ vara snö-/regnkaos heeela dagen, blir verkligen en innedag (som vi är såå trötta på</3). Härliga bilder trots att man gärna hade sett en mark utan snö haha!!
Känner igen mig! Utan mening och riktning känns det ofta som att tiden bara ränner iväg, och/eller som att en sitter fast. Och visst är det så att när man läser ett inlägg från bara ett år sedan är det sällan man inte förundras över hur annorlunda allting känns. Till och med om tillvaron för min del varit någorlunda stabil, trots allt.
Vad fint att du delar med dig. <3 I perioder ger livet en verkligen perspektiv på det som är, har varit och kan komma att bli. Vad är det du önskar mer av i ditt liv?
(Sent) Svar: Tack för att du tog dig tid att läsa inlägget och lämna en så värmande och fin kommentar.
Stor kram <3