En stressig vecka i maj

 
Förra måndagen visste jag att jag hade en tuff arbetsvecka framför mig, så jag klädde på mig obekväma byxor och en blus, för att vara mentalt igång liksom. Jag har videomöten i princip varje dag på jobbet oavsett om det råder hemarbete eller inte, så det är ingen fåfänga det handlar om, jag är tyvärr alldeles för slapp med sånt där, går i pyjamas till affären om det är så. 
 
 
Tog en promenad efter jobbet en dag. En bil hade kanat från Willys-parkeringen och ner för backen mot det lilla vattendraget min balkong vätter mot. Föraren måste ha stannat i sista stund, för bilen stod precis på kanten att tippa ner. 
 
Jag blev stannad av en kille på cykel. Såg dig där borta, ville veta vem du är, jag heter Filip, vad heter du? Inte nu, mumlade jag besvärat och skickade en chockad ”jag tror jag just blev raggad på”-snap till alla jag känner. 
 
Han kanske bara ville råna mig. Oavsett var min spontana instinkt att springa ifrån honom. Skönt att jag besitter social kompetens. :-)) 
 
 
Promenerade här förresten, som för det mesta, vid Rosenlunds bankar. Fattar inte att jag har detta så nära där jag bor. Har sagt till Måns att vi måste köpa ett hem med sjöutsikt. Typiskt att vi varken har feta löner eller miljoner på banken. Oh well, one day. 
 
 
På tal om boende så blev vårt kontrakt klart i veckan. I sommar flyttar vi in i en trea på andra sidan stan. I väntan på att kunna köpa något känns det meget fint. Vi inspekterade planritningen över varsin kopp kaffe och en dubbelnougat som vi åt med sked från varsin ände. 
 
 
På lördagen umgicks vi med Måns familj hela dagen. Mycket trevligt och minst sagt välbehövligt – när jag slog ihop datorn strax efter klockan 23 på söndagen hade jag rapporterat drygt 55 arbetade timmar under veckan. Länge sedan jag kände mig så sliten, liksom utarbetad, sist. Tur att jag är nykär och inte drabbas ett dyft av det, förutom den faktiska fysiska tröttheten då. 
 
 
I måndags eftermiddag skickade vi in mastodontrapporten. I dag tog jag långhelg. Fyra hela dagar ska jag vara ledig. Det känns ju helt otroligt. Kommer kanske behöva sova större delen av dagarna. Eller nej förresten, jag är perioden några dagar in i mensen, och där är jag alltid orimligt motiverad att göra precis allt. Så det kanske blir en promenad i Bondbergets naturreservat ändå, något brödbak, tvätt och städ, utrensning av garderoben och… ja, ni fattar. 
 
Hej för den här gången. Vad orimligt fint livet är. 

5 kommentarer

Lägg till din →

Åh gud, hade ju verkligen blivit så rädd om det var jag i den bilen haha :’D Njut och ha det verkligen så bra under ledigheten fina Ellen <3 KRAM

En så härlig uppdatering att ta del av, tack för det!

Jag gillar verkligen din blåa blus – superfin och ser skön ut.

(Sent) Svar: Tack för gratulationen. <3

Kram

Lämna ett svar