En decembervecka med bullbak och 30-årsfest

Varje morgon tittar vi på SVT:s julkalender ihop, dricker dagens första kopp kaffe och äter frukost, ser några minuter av Morgonstudion för att Måns ska hinna äta upp. Och så jobbar vi jättemånga timmar däremellan. Snön ligger kvar på marken och jag känner en otippat stor tacksamhet för det. Men tänk att vädret behagar ge oss ljus och mys och stämning. Schysst ju.

På tisdagen får Berätta aldrig det här får högsta betyget av alla böcker vi läst ihop i bokklubben. Det kommer snart en liten tipslista här om böckerna vi läst i år.

På onsdagen befinner vi oss i spinningsalen klockan 6. Vi köpte gymkort helgen innan och har enats om att tidig morgon är den tid som är lättast att avvara. Otroligt att känna endorfinkicken igen. På kvällen går vi på bio för att fira årsdag.

På fredagen jobbar jag på kontoret och tittar på kollegornas luciatåg. På kvällen åker vi till Lisa och Martin, äter mat med dem, ser På spåret och julfilm. Påminns om att människor är allt.

På lördagen lägger jag timmar på att baka årets upplaga saffransbullar, fyller dem med mandelmassa och strösslar med pärlsocker och mandelspån. Jag stryker lack på naglarna i min snabbaste takt och måste byta färg efter första handen för att flaskan är tom. Vi kör till stan för att fira Martins 30-årsdag ett år för sent. Småpratet med främlingarna är ringrostigt men lämnar mig upprymd, precis som det brukade.

På söndagen sover vi länge. Jag bakar frukostfrallor och brygger kaffe till den långsamma förmiddagen framför Vinterstudion. Vi går en lång promenad när vi ska köpa frimärken bara för att vi för en gångs skull känner att vi har tid.