Jag läser så himla lite nu för tiden, men i början av året hakade jag på när Sandra efterlyste bokklubbssugna. Bra sätt att komma igång igen, tänker jag.
Där kräftorna sjunger – Delia Owens
Första bokklubbsboken ut var Där kräftorna sjunger av Delia Owens. En väldigt hypad bok – den har sålts i 8 miljoner exemplar världen över.
Boken handlar om Kya som lever ensam utanför en liten stad i North Carolina. Hon lämnas av sin familj som liten och lär sig klara sig på egen hand i våtmarken. När en högstatussnubbe från stan mördas blir Kya, eller Träskflickan som byborna kallar henne, misstänkt för mordet.
Det här är en bok om ensamhet, status och fördomar. Och den… biter inte alls på mig. Jag får tvinga mig framåt, vill somna när varje sida består av miljöbeskrivningar och blir irriterad av formuleringar som ”säger hon och biter sig i läppen” (så trött sägning, och hur många biter sig egentligen i läppen när de funderar?). Jag blir lite mer intresserad halvvägs in i boken, när kärleken börjar spira för Kya, och det rafflande slutet höjer absolut hela läsupplevelsen, men på det stora hela… Nä. En platt och tråkig bok.
Knutbyflickan – Livet i sektens innersta krets
Linnéa Kuling växte upp i Knutbysekten. 2016 lämnade hon Knutby, och nu berättar hon om hur sekten splittrade hennes familj och hur hon blev närmast en slav till familjen Waldau.
Jag lyssnade på ljudboken som Linnéa läst in själv och tyckte så mycket om den. Man kan bli mörkrädd för mindre än den verklighet som Linnéa upplevt.
Den här boken är kanske ingen språklig upplevelse (uppfriskande för mig som främst tilltalas av språkdrivna böcker), men du läser den för berättelsen i sig. Och Linnéa engagerar verkligen med sin trygga röst. Så fängslande om detaljerna vi inte läst om på löpsedlarna. Läs!
7 kommentarer
Lägg till din →Tack för tipsen med dina böcker som du har läst. Kramis <3
Åh vad kul att få läsa vad du tyckte!! Alla mina kollegor älskar Kräftorna, alla kunder som kommer in och har läst den likaså. Brukar ha den som mitt go to-tips när folk frågar efter tips på ”nån jättebra bok som alla tycker om” till sin partner/mamma/kollega! Själv har jag inte läst den och kan inte riktigt förmå mig att göra det heller, den tilltalar mig inte alls…
Ja men alla älskar ju den här boken! Utom vi fem i min bokklubb då, vi var rörande överens om att den var full av floskler och bara allmänt… platt. Så intressant hur olika man kan tycka haha 🙂
Äntligen en kritisk recension av kräftboken. Jag har sökt efter en sådan, men har bara stött på lovord – efter 10 minuters googlande, d.v.s. inte så långt sökande, men i alla fall :). Jag irriterade mej på romantiserandet av ”den vilde/den andra”, och tyckte att Kya sexualiserades i och med de många omnämnandena av vad hon hade på sej och hennes figur. Första halvan orkade jag bra med, jag tyckte om beskrivningarna av djur och natur eftersom jag intresserar mej för sånt, men sedan tyckte jag att boken var en banal nerförsbacke skriven för att passa på filmduken och håva in royalties. De allra sista sidorna var speciellt hafsigt skrivna och slutet var riktigt löjligt. Boken är ingen världslitteratur precis, men passar bra att ha med på tåget eller på stranden, då man slöläser och vill ha med sej en bok som det inte gör något om den får lite flottfläckar av ostsmörgåsen. Jag blev kanske lite för elak nu, det finns förstås mycket sämre böcker också och boken hade några fina partier. Men med tanke på hajpen hade jag förväntat mej en helt igenom välskriven bok, inte en ojämn, romantiserande bok som jag skulle ha älskat som 12-åring. Den kan dock bli hur bra som helst på film, i händerna på rätta personer som förmår putsa bort banaliteterna och bygga in ett större djup. Miljön är ju i sej fascinerande, det skulle vara kul att se denna natur på film.
Vad kul att du hittade hit och uppskattar en annan vinkel. Så spännande att läsa dina tankar om boken!
så roligt och härligt att läsa, har också tänkt börja göra det mer igen
Tack för att du delar med dig av recensioner!
Kram