Vecka 27

Sju dagar passerar och jag jobbar sex av dem. Vill gråta en kväll, är upprymd efter resterande. Vardagen som jag för någon vecka sedan kände mig vilse i börjar rota sig. Cykelvägen till jobbet är bekant. Självklar. Fast jag varje dag reflekterar över hur tung kroppen är. Hur den är tom på energi och kraft. Jag låter den insikten vara en parentes. För just nu är inte sinnet tungt. Kroppen får vara. Munksjön är blyertsfärgad, Munksjön glittrar. Vinden flyttar min cykel i sidled, det regnar, jag svettas innanför regnjackan. De andra sommarvikarierna är min räddning. Vi berättar allt, knuffar varandra i sidan, fuldansar vid stängning, pekar finger bakom ryggen på dryga kunder, umgås om kvällarna. Och när jag har nästan hela min Jönkan-familj samlad en måndag är jag så hög på livet att jag inte kan sluta skratta eller prata. Sommaren når halvtid. Jag bockar av arbetspassen med lila penna på linjerat block. Jag styr ingenting. Jag bara flyter med. Kastas hit och dit. Hamnar där jag hamnar. Äter hämtmat i väns lägga efter jobbet. Klagar på att jag känner mig tom, färglös, svag. Att jag inte har någon riktning. Så jag fortsätter kastas hit och dit. Tänker att det kanske löser sig med tiden.
 
 
Moa kom till stan och vi mätte väggar och tog en pensionärsfika och pratade om hur mycket vi längtar efter att vara pensionärer. Bland annat. Jag tittade visst på småfåglar också.
 
 
Vi gick hem till mig och lagade mat. 
 
 
Sen gick vi till Mikaela och Jonas som vi inte sett sedan december. Deras vänner var där, och Linnéa kom också. Vi drack öl, spelade spel och jag drogs med ut på klubben. Så så fint att vara samlade igen nästan allihop.

30 kommentarer

Lägg till din →

Fint att höra att det känns bättre. Känner så igen mig i att vilja bli pensionär, ha det lugnt och skönt, mata fåglar och kanske ha gulliga barnbarn. Låter ju som livet☺️

Skönt och läsa att sinnet inte känns så tungt just nu, hoppas det får hålla i sig och att det andra släpper lite så du kan njuta.

Ja men klart jag vill peppa dig i ditt skrivande så du skriver mer 🙂

Såå mysiga bilder 💗 Galet att vi nått ’halvtid’. Det går så fort. Samtidigt som jag vill det, då jobbet känns tungt just nu.. kram

Tråkigt att kastas hit och dit på jobbet. Skönt att du har roligt med dina nära och kära det hjälper när jobbet inte känns 100.

Kram Kamilla

Haha, mina vänner brukar sätta en pensionärsvarningsstämpel på mig för att jag gillar romrussin och punschglass, lyssna på P4, sitta på balkongen och dricka kaffe och lyssna på fåglarna, men vadå, jag älskar det! 🙂

SV: Tack så mycket! 🙂

Det blir väldigt sällan att jag köper glass jag också… det här var den första för i år… 😛

Lämna ett svar