Jag stör mig lika hårt på dig

En ganska exakt fyra år gammal bild; avslutade nian med gråtfest. Ser ni mig där i den gröna jackan?
 
Jäklar vad det var tråkigt att komma tillbaka till vardagen efter en vecka i Wienbubblan. Har spenderat helgen på jobbet och så blev det en kväll hos Nadja och en hos Elin. Detta är nämligen helgen då vi som bor i Sveriges (enligt Fokus) (och kanske mig med) sämsta kommun går man ur huse och för att fira vår fantastiska by och fina gemenskap (?). Antar jag. Har aldrig uppskattat dessa dagar, men försökte verkligen ge det en ärlig chans i år. Slutade med att jag och Josefin flydde hem i regnet och somnade på soffan.
 
Imorgon går jag på mitt sommarschema på jobbet. Ska även gå tillbaka till de fina mat- och motionsvanor jag haft de fem första månaderna av detta året men syndat rejält från de två senaste veckorna. På något sätt ska det bli skönt att komma in i rutinerna igen, fast allra mest hoppas jag att sommaren går fort. Jag vet att jag egentligen inte behöver rusa, tiden går så fort ändå, men jag kan inte vänta på att äntligen få byta stad och sysselsättning. Och människor.

23 kommentarer

Lägg till din →

Och jag som hoppas att sommaren inte går alltför fort så man hinner njuta av den också, hehe. :3 Men förstår om du längtar efter att få byta stad och sysselsättning och så. 🙂

Lämna ett svar