Julaftonen och mellandagarna

Julen kom (plötsligt) och gick (lika fort), som den ofta gör. På julafton åt vi risgrynsgröt framför det sista avsnittet av julkalendern och grät när de sjöng Suselidus (pga fint och körsång). Jag har gråtit två gånger det senaste halvåret och ingen av gångarna har varit relaterade till att jag fått ett barn, utan istället berott på den här lilla sången och att Anna Magnusson tog sin första världscupseger i skidskytte… 🙂

Julafton var det, ja. Pappa kom på besök och underhöll Levi medan Måns och jag fixade julmat. Precis enligt mitt önskemål sov sedan ongen genom hela jullunchen. Förutom mat innehöll dagen främst en massa teve – Kalle Anka, Kan du vissla Johanna, Svensson Svensson, Karl-Bertil Jonssons julafton och Tomten är far till alla barnen. Som vanligt alltså! Mycket mysig jul.

På juldagen tog Måns och jag en promenad i skogen med Levi och pusslade oss igenom dagen. Annandagen spenderade vi hos min mamma med en massa julmat och mys. Vi hade tänkt vara i mitt hemhemma i fem dagar och träffa både familj och vänner, men på grund av sjukdom till höger och vänster blev det bara drygt ett dygn. Så jävla snopet när man längtat, men vad gör man. Vi hann åtminstone hälsa på hos pappa också och äta lutfisk (har inte ätit på säkert tio år men började ju äta fisk igen när jag var gravid, efter sju år som vegetarian) och ostkaka.

Jag har varit ganska grinig de senaste dagarna – känt mig besviken på att saker inte blivit som jag hade tänkt, känt mig överväldigad av all kärlek vi och Levi får och otillräcklig i min förmåga att besvara den. Men så i dag insåg jag att en kort promenad i regnet och ett samtal med en vän kan skingra de flesta grinighetsmoln. Och innan Ellen för tre år + sedan skjuter mig av detta provocerande uttalande vill jag tillägga att det för en person som är grundglad (banal, skulle kanske en tidigare version av mig själv vilja kalla det) kan vara lätt att missta grinigheten för olycka. Den numera ganska grundglada personen som är jag är nämligen bara grinig, inte olycklig.

Levi är snart tolv veckor och lär sig något nytt varje dag. Strax innan jul upptäckte han sin egen hand, men bara den ena, vilket gör det hela extra gulligt på något sätt. Han jollrar ofta, mycket och väldigt ljudligt. Han tycker om att titta i färgglada prassliga böcker, har blivit jättestark i nacken och börjar greppa efter sina leksaker. Han är så rolig att umgås med. Alldeles alldeles ljuvlig.