Året som gick: Januari 2015

Det är dags att börja sammanfatta 2015. I årets första inlägg tackade jag för en fin nyårsafton och välkomnade det nya året med öppna armar. Jag skrev om hur inspirerande det kändes med 365 oskrivna blad, och jag lämnade er, och mig själv, med en uppmaning: ”Glöm inte att vara snälla mot er själva i år!”. En av årets första dagar träffade jag två otroligt saknade dåvarande Oslobor. Jag nästan hoppade fram över Kalmars blöta kullerstensbelagda gator och kvittrade om hur taggad jag var på livet. ”Det är inte jag men när du är det, Ellen, då blir jag också det.”

 

I januari såg jag Boyhood tre gånger. Jobbade. Spelade piano och sjöng tills mina föräldrar övervägde att adoptera bort mig. Läste om häxor. Tittade på skidlopp. Skickade för många snaps till någon som kändes viktig. Åt enorma mängder keso. Planerade. Tog det lugnt. Färgade håret. Bland inläggen nämns att jag blivit min egen vän – ”en sjukt supportive kompis”. Jag var glad. Peppad. Motiverad. Och så hade jag frågestund. Mathias Fredriksson klampade upp för backen i Tour de Ski med sitt ”Kliv, kliv, överlev!”. Ord att använda som motto och mantra i alla sammanhang.