I mitten av september

 
Tid passerar och ångestfrustrationen lugnar ner sig. Förutom vardagen händer dop för minstingen i familjen, återupptagen träning, inställda middagsdejter, gästspel på gamla jobbet och klappande av lånekatt. Både dagar och veckor går så fort. Så jävla jävla fort. Hur kan det redan vara lunch? Ska jag redan gå hem? Hur är det redan fredag? Och måndag igen? Men jag vet att tiden går fort för att jag har det bra. 
 
Klagade på min likgiltighet i går. Mitt totala ointresse av att säga något alls till någon alls för jag har absolut inget att säga. Så tom på insikter och reflektioner. Och reflektioner är ju allt jag är. Vem ska jag vara nu? 
 
Nåväl. Hösten kommer. Kappan är det bästa ytterplagget. Min stulna cykel har hittat tillbaka – igen. En kompisdejt hägrar. En helg med mina favorittjejer helgen efter. Jag vill göra saker igen, jag vill bli bättre igen, jag vill. Det är så skönt när man vill. 

10 kommentarer

Lägg till din →

Låter så nice att du vill, jag vet inte om jag vill direkt. Men det gör inget, finns saker jag känner för – det duger 🙂 är nämligen stressfri, ångestfri och lycklig, då gör det inte så mycket att man mest känner för att inte

Så fina bilder och vackert formulerat i ord. du inspirerar, som vanligt. Tack.

Svar: Tack så mycket för din kommentar! Packlistan bidrar med mycket mer lugn än jag skulle ha känt utan den.

Kram

Lämna ett svar