Du vet att det går fort för mitt huvud att förvandla smått till stort

 

Vad fort en vecka försvinner. Genom en nervig presskonferens och ett misslyckat men görmysigt julbak med mina tjejer. På yogamatta och kullerstensgata. I timmar bakom datorskärmen och slutrapporten. När bussen styr in i Jönköping efter min helg i
Stockholm är det svart ute sedan länge. Jag ser två neonskyltar jag inte lagt märke till förut. Tänker på det ett tag. Min ankelstrumpa hasade ner från hälen redan när jag lämnade min systers lägenhet. Den rullar ihop sig under hålfoten och jag
rättar inte till den förrän jag kommer innanför dörren i min egen lägenhet, fem timmar senare. Spenderar en kort stund på gymmet. Slänger ytterligare en krukväxt för de dör en efter en. Lyckas inte hålla någon annan än mig själv vid
liv. Går och handlar och fyller upp kylskåpet igen. Vill börja städa, rensa, plocka i ordning, göra om. Säger stopp. Känner ett styng av missnöjdhet för första gången på veckor. Mår egentligen så bra nu. Berättar om det för alla mina nära som
om jag inte tror att det är sant. Men jag mår bra. Det gör jag. Saknar bara lite. Och det får jag väl göra.

 

Nu ska jag se ikapp julkalendern. Sova hyfsat tidigt, möta Moa på gymmet imorgon bitti. Gå på ny kursintroduktion. Skicka tusen mejl. Komma tillbaka till att jag är nöjd. Behöver nog bara sova på saken.