Året som gick: December 2015

När december kom kände jag mig tom. Så jag spenderade varje minut med min Jönkanfamilj. Vi umgicks non stop. Såg musikal, drack vin, smed planer, minglade, lunchdejtade, gick på sittningar, dansade, träffade nya människor, lagade mat, såg på film hela nätter, firade lucia, hade terapisamtal och spelade in podd. De fyllde min hålighet och när vi skiljdes åt för jullov ville jag helst plocka ner dem allihop i min resväska. Veckorna hemma i skogen bjöd sedan på så otroligt mycket värme och kärlek från mina fantastiska friends. Känns som att vi står varandra närmre än någonsin. Och trots att jag aldrig varit mer osäker på vad jag vill göra med mitt liv har jag funnit trygghet i alla mina vapendragare. Vet att de har min rygg.