Två ögonpar i tomhet från september till advent

En gammal och snart uttjatad favorit.
 
Årets sista månad är här. Det är dags att börja sammanfatta, minnas och sätta punkt. Avsluta för att kunna påbörja. Jag är inte redo. Sitter med tusen lösa trådar. Jagar ikapp, slits åt olika håll. En något orolig nattsömn bekräftar situationen. I lägenheten brinner alla ljusen, från fönstret drar det kallt. Den senaste veckan har tagit all min energi. En intensiv period som inte riktigt gett mig plats att andas. Jag behöver vara ifred en stund med tystnaden och tankarna. Landa och ladda om. Komma igen. Första december. Månad tolv av tolv. Det är naivt att tro att livet skulle förändras över en dag, men jag vill i alla fall hinna samla ihop mig själv någorlunda innan jag möter ett nytt år. Dagarna tickar ner.
 
PS: Inlägget hade lika gärna kunnat vara en text om öppenhjärtiga samtal med min storasyster, om ett ljudligt och härligt 20-årskalas, om turer på stan, om julgodisbak likt dem vi hade när vi var små, om kloka vänner, om varma kramar, om terapisamtal på lunchen och om kvävda skratt under föreläsningen. Men jag kände inte för den versionen ikväll.

12 kommentarer

Lägg till din →

Tycker om denna versionen, det är ord som är intressanta att läsa och känner igen det där med att behöva vara själv och samla tankarna. Ibland behöver man komma ifrån och bara få vara med sig själv. Det är viktigt för att samla kraft, i alla fall för mig.

Detta inlägget gillar jag! Tror det finns en del som kan tycka liknande och relatera till det, det är väldigt skönt att vara ensam och samla kraft ibland! Kram

Kan vara skönt att lätta på hjärtat och köra den jobbigare versionen. Man får mycket pepp av läsare och här får du massor av mig! Kram

Du är inte ensam om att känna att en ny månad öppnar nya dörrar och möjligheter. Egentligen händer ju ingenting, men mentalt kan man få en nystart så. Jag minns särskilt nyåret 2010/11. Då mådde jag skit, men direkt på andra sidan nyåret var det som att allt ändå kändes lite mer hoppfullt och en aning ljusare. det blev mer definitivt att lämna det gamla bakom mig i och med det nya året…

SV: Ja, det var jobbigt. Lilla Tissen. Önskar att han inte behövde lida som han gjorde under de sista dagarna… :/

Inlägget är så fantastisk och jag älskar det mer och mer för varje ord jag läser. Bra jobbat, Ellen. 🙂 <3

(Sent) Svar: Julen flyttade in hos oss för två veckor sedan, men julstämningen är inte lika närvarande som jag hade hoppats. Kanske blir det ändring på det, nu när lugnet infinner sig.

Ta vara på dig.
Kram

Lämna ett svar