Om att flytta texter och sig själv

Sedan jag flyttade min blogg har jag scrollat en del i mitt arkiv. Det finns så otroligt många texter här som jag har glömt att jag skrivit. Tankar jag glömt att jag tänkt, känslor jag glömt att jag känt.

På tal om flytt så bor vi på en höjd nu. I går gick jag backen ner till stan. Det är märkligt fast samtidigt inte alls, att det här är min backe nu. Jag tänker på det när jag passerar studentklubben och husen där jag spenderade mina kvällar de första veckorna av min studietid. Vi satt på innergården, drack kanelkryddat vin ur tetrapak och skrev med tusch på ryggen av någons tröja.

Vi har bott på den här höjden i en vecka nu. Mitt i veckan kom Måns mamma och hennes kille på inflyttningsfika. Jag ska berätta mer om flytten sen.

Min slutdestination på den där promenaden ner för backen var Stuk. Där skulle jag möta upp Joré och äta middag och prata ikapp året som gått sedan vi sågs sist. Sa att tänk om vi visste för ett år sedan, när vi båda var så miserabla, att vi tolv månader senare skulle vara så lyckliga. Livet va.

För några timmar sedan stängde jag av min jobbdator. Nu väntar, äntligen, en veckas semester. Så oändligt välbehövligt.

Sammanfattningsvis: Tack för bloggvärlden och vännerna den för med sig, tack för alla texter jag skrivit år in och år ut, tack för den stundande ledigheten och tack för att allt är så jävla häftigt. Ändå. På något vis.