Här kommer alla tankarna på en och samma gång

Det snöar och regnar från en stundom klarblå stundom blygrå himmel. Februariväder, kanske?

Jag är osäker på om det är min energinivå som är låg eller om tålamodet tryter, men jag känner hela tiden att ”jag orkar inte”. Lite oavsett vad det gäller. Orkar inte tänka, orkar inte prata, orkar inte förklara, orkar inte välja, orkar inte. Februarimående, kanske?

—

Vi har ett gäng vilsamma helger bakom oss och det är så skönt. Jag tror pandemin har gött eremiten i mig. Jag har liksom kommit på, igen, att jag helst bara vill vara i fred. Alltså, när jag väl träffar GOA människor gör det mig asglad. Såklart. Men det är som att jag aldrig längtar efter det. Som att min hjärna aldrig fattat att den har ett socialt behov.

De senaste helgerna har vi hur som haver hunnit måla om ett rum och se om hela Innan vi dör. Promenerat, löst Melodikrysset, ätit allt gott, tittat på Melodifestivalen och På spåret, följt OS och lyssnat på ljudböcker. Vill fortsätta vila alla helger alltid.

—

En gammal vän till mig dog nyligen och det har gjort mig så existentiell. Jag har drömt mycket om henne, sett henne så tydligt framför mig trots att vi inte setts på flera år. I drömmarna har hon varit vid liv igen, förklarat att allt varit ett missförstånd, och jag har svarat med ett lättat ”men gud vad skönt” och tänkt att det är lite genant att jag gråtit så mycket.

För ett gäng år sedan, när en annan vän till mig gick bort, minns jag att många runt omkring mig verkade så besvärade av att min sorg inte gick över på några veckor. De slutade fråga hur jag mådde ganska snabbt. Det var som att de otåligt tänkte ”men herregud är hon inte klar snart” varje gång jag var ledsen igen.

Döden är så märklig.

—

För några helger sedan firade vi Måns morföräldrars födelsedagar och spenderade sedan en dag hos min pappa och hade det så himla mysigt, var ute allihop och röjde i trädgården och tog det vackert. Tänk att en helg vanlig helg kan bli så speciell.

—

Och annars då? Jo, jag har gråtit i ett möte för att någon har en otrevlig ton och i ett annat sammanhang kommit på att jag glömt bort vad jag skulle fokusera på för att jag är så upptagen med att vara uppe i det som är framför mig just nu. Jag har känt mig otålig kring framtiden och velig kring densamma, men mest tacksam för att jag har ett så fantastiskt liv.