Vecka 14

Efter en deppig helg kommer en visserligen turbulent, men också soligare, vecka.
 
 
I måndags när jag skulle gå från praktiken skrev Ida. När slutar du? Vill äta glass i solen med dig. Aldrig behövt en glassdejt mer än då. Gullfia. 
 
 
Hade någon slags AW med Annika och Klara mitt i veckan. Åt jättejättegod sallad.
 
 
När Tim flyttade från vårt gemensamma lägenhetshus skaffade jag en praktikplats i samma hus som han jobbar. Äkta stalkig kompis. Vi promenerade längs Vätterstranden en soldisig torsdag. Pratade om en deppig vinter, utslagna tänder och att vår relation alltid mest gått ut på att vi ses och snackar om de delar av livet som känns svåra. 
 
Och i övrigt? Lättnad. Någon lite mer rofylld känsla inombords. Allt går över, för det gör det ju alltid. Prestationsångest har bytts ut mot självförtroende. Och så paniken igen, så fort den tomma helgen tågar in efter en social vecka. Har Linas röst i örat i två timmar. Terapi. Går med lätta steg genom vad som liknar en sommarnatt. Tänker att det finns så mycket fint kvar. 

13 kommentarer

Lägg till din →

Jag åt också glass i solen förra helgen, satt på balkongen och åt inte mindre än två glassar efter varandra (lite busig får man allt vara ibland) 😉

Tänk att det redan är vår och april, den här vackra och fina tiden på året när allt slår ut och blommar ligger framför oss, Leksand är klart för SHL, jag var på kryssning i Karibien för några veckor sedan och livet rullar helt enkelt på! 🙂

SV: Ja det är tråkigt när det blir så tycker jag, särskilt när det gör att typ 50% av vännerna i närheten då försvinner… :/

Året avslutades fint och 2019 har hittills varit ett bra år. Det har mestadels varit ganska lugnt på jobbet, träningen har gått lite si och så, men annars har det varit ett bra år såhär långt tycker jag!

Ta hand om dig Ellen så hörs vi förhoppningsvis snart! 🙂

Lämna ett svar