Midsommarhelgen i Göteborg

Det är midsommarafton när torget som vanligtvis står tomt fylls av människor. Äldre par går finklädda över gatorna. En kvinna i korallfärgad blus har en plastpåse fylld med blåklint i handen. Någon bär två liter jordgubbar och i tunneln doftar det smultron. Alla är på väg, på det där sättet man bara är på väg en midsommarförmiddag. Jag bär regnjacka och gul ryggsäck. Vet inte vilken känsla som är min. Känner inte igen något. Kliver på bussen och undrar hur många gånger jag åkt fram och tillbaka mellan olika städer den här våren.

Bussen stannar i Göteborg och jag tar mig hem till Moa som just kommit hem från Belgien. Vi dricker kaffe med hennes mormor innan vi svirar om till klänning och spets. Jag målar naglarna medan Moa lagar mat. Vi pratar haff och mat och hösten som kommer, dricker vin och bubbel om vart annat.

Bordet förvandlas till en blomsteräng, eller kanske mer en ovårdad gräsmatta, när vi ger oss på att binda kransar. Moa hjälp, gnyr jag nästan hela tiden och när vi är klara bär vi ändå varandras. Kransarna blir för små men efter ett par glas vin är vi kanske vackrast i världen.

Med kransarna på huvudet springer vi till bussen, är ute en sväng innan vi pratar om hur mycket vi gillar gräslök, rödlök, purjolök och bäddar ner oss i sängen. Hör mig själv sluta svara på Moas frågor.

På lördagen äter vi mest. Pratar relationer, tittar på Bortspolad och Skam. Idag kramas vi tack hejdå och jag sitter åter igen på en buss mot Jönköping. Är egentligen nöjd och glad. Lugn inombords. Men rastlös och tom. På en bana utan riktning. Inget känns i mig. Som när alla låtar i spellistan är fel. Kanske bara är lite trött.