En liverapport: Luciadagen 17:51

Det är luciamorgon när jag vaknar till liv framför tvn. SVT2 07:00, som när jag och systrarna var små och mamma serverade risgrynsgröt till frukost. Möter Magdalena i entrén, tänker att jag borde kramas med mina grannar varje morgon 7:45. Vi går den isiga vägen till skolan, möter Moa och Mathilda utanför aulan (umgås bara med människor vars namn börjar på M). Lyssnar på skolkörens luciaframträdande. Det är så fint. Vill också vara med. Saknar alla timmar av övning, lucialinnena som lagts upp och ner i oändlighet, glittret som alltid kliade mot hårbottnen. Vi dricker kaffe efteråt och äter torr lussebulle. Pratar praktikplatser, dejter och udda intressen. Kramas hejdå för vi ses nog inte igen förrän i januari.

 

Resten av dagen består av grupparbete. Skriver två sidor om Volkswagen emission scandal. Pratar kulturkrockar med vår utbytesstudent från Mexiko. Vrider och vänder på dejting och politiska åsikter över en sushilunch. Sitter på skolans fjärde våning tills solen går ner och de rörelsestyrda lamporna vägrar tillkännage vår existens. Går direkt hem till Mikaela för hur kul är det att vara själv hemma när jag kan vara med de andra. Och här sitter jag nu. Moa ligger bredvid på soffan med en hand på datorn, en på telefonen. De andra styr i köket. Vi har aldrig varit så mycket familj som nu när vi bara hälsar kort när de sista slinker in genom dörren; vi hänger några här och några där och allt är fint i sin stillhet. Snart mat. En vecka till hemfärd och något slags jullov.

 

En sån dag alltså. En jag måste kapsla in och spara för idag är allt lugnt och tryggt och varmt och jag vill stanna här med mina bästa personer alltid.