Tidigare i veckan fixade vi en flagga till höstens inspark.
Min vanligaste tanke den här veckan: Stopp ett tag. Fånga, fånga, fånga. Jag måste ta till vara på, förvara, kapsla in. Vill skriva tusen ord om varje minut, för allt känns så mycket. Och jag är livrädd att det ska försvinna med tiden, så som det mesta gör. Jag måste klottra ner så mycket som möjligt, bevara känslan i texten, för jag vill aldrig aldrig glömma hur livet ter sig just nu.
Jag vill alltid minnas hur det är att skriva en uppsats med Julia. Hur vi vandrar från skola till bibliotek till liten lägga. Drar runt på böcker och datorer. Sitter i grupprum, ligger på sängen, hänger över soffan. Skriver lite, bollar idéer, rättar till, pratar om annat, känner hopplöshet, skrattar, gråter, sitter nära, sitter långt ifrån och skriver lite till. Hur pluggdagar blir till filmkvällar som blir till nattliga samtal om livet. Jag vill alltid minnas förfester med alldeles för många overallklädda smurfar på samma golv. Samtalen med den och den och den. Alkoholhaltiga komplimanger och tjuriga kommentarer. Gruppkramar. Dansgolv där en vän trycker min hand varje gång en viss person befinner sig bakom min rygg. Söta meddelanden från ingenstans. Och hur vi vandrar den mörka cykelvägen hem för att sova tillsammans i min lilla 90-säng. Jag vill alltid minnas kvällsturer till en annan del av stan trots att en tidig morgon väntar. Matos från pannkakor, serietittande och sammanflätade händer.
Jag är lycklig nu. Genuint. Och så har jag bara hunnit nämna en bråkdel av allt som händer och känns. Jag skulle kunna snacka jobb, jobb, trevliga människor och ännu mer jobb, men det får liksom inte plats. Tror att både ni och jag behöver andas lite.
10 kommentarer
Lägg till din →Åh vilken cool flagga! 🙂 Och härligt att du är lycklig nu!
Å jag vill också "fånga". Stanna upp och andas och bara vara tacksam 🙂 blir bättre o bättre
men åh så härligt det låter! sådana ögonblick då man känner att detta! detta får jag aldrig glömma, för detta är optimalt och perfekt och fantastiskt på alla sätt.
Låter så härligt! (Min autocorrect ville ändra till "heligt" nyss, haha, vilket även passar väldigt bra) 😉
Det glädjer mig så enormt att läsa detta inlägg. Jag tror att jag känner igen mig så pass mycket i det du brukar skriva om, att jag liksom får en insikt om att ja, jag kan få känna såhär jag också. Dessutom förtjänar du lycka. Jag känner dig inte – men du förtjänar det verkligen.
Svar: Jag lovar att höra av mig om jag hittar ett botemedel. Sålänge du gör detsamma 🙂
Vad härligt! Blir så glad av att läsa att du är lycklig, hoppas det håller i sig väldigt länge!
Det där med tryckande i handen på ett dansgolv för att en viss person är bakom, det känner jag igen. Så underbart att läsa att du är så lycklig nu med, hoppas den vara länge länge.
Härligt att du är lycklig 🙂
Det är så bra med människor som faktiskt stannar upp, njuter och ser det fina med livet. Som ser dem små sakerna som gör en lycklig. Underbara människa.
Svar: Ja, dem är jättefina. Köptes på Ikea fynd i älmhult för 5:-/st när jag bodde där..
Fantastiskt! Dina ord gör mig mållös. Jag kan nästan ta på känslan – och den känslan inkluderar uppenbarligen mycket.
Fortsätt att älska livet, ta hand om dig och dina nära och kom ihåg att andas.
(Sent) Svar: Kul att du också trivs med din utbildning och känner att du har valt rätt.
Det gör mig så glad att du skriver att du tror socionom passar mig – jag tar det som en mycket fin komplimang, tack för den. <3
Du förtjänar alla ord av beröm och uppskattning du får. Ellen, du har sådan potential när det kommer till att uttrycka dig i text. Fortsätt med det du gör, du bidrar med mycket gott för många människor.
Kram