Slutet och början

I onsdags drog vi på oss ovven för sista gången det här läsåret. 
 
Jag kikade i min kalender och fick bläddra sex veckor bakåt för att hitta den senaste dagen som var helt blank. För ett par år sedan hade det bekymrat mig att jag kommer sitta på ett ålderdomshem innan jag hinner blinka, men nu har jag inte ens tid att reflektera över det. Jag är mest glad att jag fyller varje dag med aktiviteter och personer jag tycker om. Att allt går så rasande fort kan jag inte göra något åt. Varv på varv runt solen, jorden och jag. För visst går det lite lite fortare varje år?
 
Läsåret sjunger på sista versen, och jag kan inte låta bli att känna lite vemod när jag tänker på det. Allt som hänt och allt som känts här. Det som förändrats och kanske förändrats igen. Den jag var och den jag blivit. Personerna som jag för ett år sedan inte visste existerade, som nu är hela min värld. Men så vet jag ju att allt kommer finnas kvar. Likadant, på ett annat sätt, lika bra eller kanske till och med bättre. Jag behöver ju inte ens fundera på det än.
 
Jag stirrade i ett handfat i helgen. Tänkte att hårstråna som hamnat där är någon annans och inte längre mina. Precis på samma sätt som prylarna på hyllan är främmande. Det gamla rummet ekar tomt, doftar annorlunda. Och jag är så himla okej med det. Allt här är ju så väldigt bekant, ett tag allt jag visste. Märkligt hur fort man anpassar sig och vänjer sig vid något nytt. Hela tiden är det så tydligt; Livet pågår någon annanstans.
 
Stressen har surrat i öronen långt in på småtimmarna och tankarna har slagit kullerbyttor inne i huvudet lika länge. Jag har glömt saker både här och där. Schh, jag har inte tid. Men så de senaste dagarna har allt börjat lätta. Vi står liksom precis i sluttampen av allt. Och precis i början av det andra. Jag pendlar mellan tro och tvivel, en bubblande lyckokänsla och en rädsla att förstöra. Fast på något sätt landar jag ändå i det lugna trygga. Det kommer bli bra.

10 kommentarer

Lägg till din →

Är det första läsåret för dig? Vad fantastiskt ändå att du hittat såna människor. Sådana vänskaper förtjänar du tjejen!

svar: JA!! Jag har sån hemlängtan just nu. Är ju som sagt i Borlänge och hälsar på – men jag känner hur jag dras mot Göteborg. Det är nog där som jag alltid har hört hemma. Tillsammans med de oändliga möjligheterna som stan erbjuder. Vi kommer att börja packa upp lägenheten direkt och sen kommer den möblerade versionen att komma upp. 😀

Låter ju faktiskt helt underbart och härligt att du har känslan att allt blir bra. Hur många år var det du skulle studera?
Och det är att man förändras, det gör man verkligen. Minns min mammas kommentar när jag kom hem efter första läsåret "Märks verkligen hur du har ändrats".

Svar: Åh, tack för alla dina tips… Framförde dem till killen och han tyckte det var bra saker att hitta på när vi kommer till Jönköping. Tack!

Vilket inlägg! Dina ord berör mig.
Tur att det finns möjlighet att läsa inlägget så här i efterhand. Lika inspirerande nu som dagen då det skrevs!

(Sent) Svar: Tack, vad roligt att du uppskattade inlägget om Amsterdam. Inlägg om samtliga dagar vi befann oss i Amsterdam finns nu publicerade i bloggen. Välkommen in.

Kram

Lämna ett svar