Ge mig en dag till

Jag och min kära Josefin.                                               Nattlig tripp till Göteborg.
 
Fika med Malin och Medelin.                                             Filminspelning i studion.
 
Scones och te hos storasyster.                                     Glass efter sista skolfredagen.
 
Hej vänner! Har av olika anledningar haft en lång paus från bloggen, och kanske kommer det att fortsätta så ett tag framöver också. Dock känner jag för att skriva lite i kväll. Jag är så full av positiv energi att jag inte kan hålla mig borta.
 
Medan bloggen ekat tom har jag upplevt en Idolaudition (som stöd till en vän), haft lov, börjat på ett nytt jobb, fikat med saknade Malin och Medelin, skrivit mitt sista nationella prov någonsin, blivit klar med och redovisat mitt gymnasiearbete, varit på filmfestival i Göteborg, sett Eurovision med mina älskade vänner och mycket mer. Låter smått fantastiskt såhär i skriven form, men de senaste månaderna har också kantats av extremt mycket stress och prestationsångest. Det mesta har varit skolrelaterat, men även saker runt omkring har spelat in. Jag kraschade mentalt ett tag, och tvingades inse mina begränsningar. Tja, lite grann i alla fall. Jag har fortfarande svårt att acceptera att jag inte kan göra och vara allt jag vill och måste samtidigt.
 
I dag har varit en fantastisk dag. Lite av en känslostorm. Det var vår sista fredag i skolan, och därmed våra sista lektioner i religion och svenska. Hur sjukt? På religionskunskapen såg vi The Passion of the Christ. Tung film som drabbade humöret. Bättre blev det inte när vår lärare började dra något slags fint avskedstal till klassen. Vi fick utlopp för våra känslor efter lunch då alla i klassen höll sina studenttal. I och för sig började vi gråta redan innan lektionen började bara av tanken på alla fina tal som skulle hållas… Och fina tal blev det minsann. Min fina, fina klass. Mina fina, fina flickor. ♥
 
Dagen blev ännu lite bättre efter en glass i solen med några av mina kära classmates och sedan en tur på stan. Jag har fortfarande en hel del kvar att göra i skolan under de här 20 dagarna som återstår till studenten. Prestationsångesten har definitivt inte lämnat mig än. Dock har jag insett att det är de fina stunderna man faktiskt minns, så all stress och ångest får liksom bara vara här tillsammans med det andra som är så bra. I kväll tänker jag bara vara nöjd och glad efter den fina dagen, och klappa mig själv på axeln efter att ha fått ett A i slutbetyg i engelska. Jag kan om jag vill.
 

13 kommentarer

Lägg till din →

Trots att man väldigt gärna vill sluta skolan och börja ett nytt kapitel blir det ett tomrum att lämna klassen. Älskade också min gymnasieklass och det kändes konstigt när första hösten efter avslutning kom och det vanliga inte väntade.

Försök nu ta och njuta av de få dagar som är kvar fram till studenten.

sv: Men åh, gulliga du! <3 Det har varit fem, riktigt jobbiga år.. Men någon gång kommer det nog bli bra 🙂
kram på dig fina du, var rädd om dig <3

Lämna ett svar