Mina finaste donnor

 

I dag firar vi ettårsjubileum. Tänk att vi har en årsdag! Helt sjukt att det ändå bara gått ett år sedan vi fem började umgås på riktigt. Vi har hunnit med så mycket och blivit så nära. För ett år sedan sprang vi omkring i ett spökhus. ”Vi tyckte i alla fall att det var läskigt när vi var små…” sa Josefin. Jag höll på att trycka ner ett barn för en trappa för att rädda mig själv från de jävla spökena. Vi vandrade runt i bodar med levande ljus och smakade honung och marmelad. Sov lite för lite, bokade konsertbiljetter och såg reprisen av Idol. Minns så väl Erik Rapps version av Skinny Love.

 

På ett år har vi fangirlat otaliga timmar, åkt på nattliga äventyr till Göteborg och en skolgård i Oskarshamn, ätit sushi, gått på bal, tagit studenten. Vi har hatat på skolan, varit varandras valentines, haft sönder saker och dunkat töntig musik. Det har varit vi tillsammans mot skolan, mot jobbiga lärare, mot värdelösa skoluppgifter och vi mot den läskiga verkliga världen. Vi, tillsammans i en grupp där alla fem är precis lika viktiga. Där den som inte är närvarande alltid saknas. För mig är en sådan grupp så jävla ovanlig, och så fin.

 

Jag älskar er. ♥