Glimtar från bebisbubblan

Jag vet egentligen inte vad som räknas som bebisbubbla, men det har snart gått två månader sedan min bebis kom. Det har hänt en hel del sedan dess, åtminstone känns det så, och jag tänkte att du skulle få hänga med och se några glimtar från min första tid med Levi.

Vi var ganska snabba med att åka hem från BB, Måns och jag tyckte det kändes lite märkligt att hänga där och ville bara hem. Levi gick ner lite för mycket i vikt de första dagarna så vi hade amningsrace hemma och tog en första barnvagnspromenad.

Den första veckan med amning var mer smärtsam än förlossningen tyckte jag (upplevde visserligen inte förlossningen alls som så hemsk som jag hade trott), men som tur var gick det över och ungen har ökat lavinartat i vikt sedan dess. Krossar BVC:s kurvor.

Många av våra nära och kära har hälsat på. Det har faktiskt varit otroligt att se hur de vurmar för Levi – de älskar honom innan de kliver innanför dörren och det är så himla fint att uppleva. Folk har kommit med presenter, mat, bröd och fika. Pappa gav sig till och med på att putsa alla våra fönster när han var här.

Jag har funderat en del på det här att vi bor ganska långt från min familj. Det spelar plötsligt mer roll än det gjort tidigare. Dåliga dagar har jag sagt till Måns att vi nog måste flytta. Men så inser jag också att jag verkligen inte vill bo i byn där jag växt upp. Inte heller i närliggande städer. Svår ekvation.

Annars har vi mest försökt hitta en ny vardag här hemma. I början var det pissvårt men nu är det lättare. För mig vände det lite efter fem-sex veckor. Sedan dess känns allt liksom ganska enkelt (peppar peppar), och framför allt avsevärt roligare. Jag har gått från att älska bebis och tycka att mycket är mysigt, till att vara fullkomligt besatt av det lilla livet. Han är helt otrolig.

Förresten så fortsätter min monstera att växa oss ur huset. Den står vanligtvis bredvid teven men har fått flytta upp till Måns kontor för att lämna plats åt julgranen. Vi behöver snart ge den ett helt eget rum?

En helg kom Julia och Albin på besök med sin bebis. Vi tajmade ju graviditeterna på ett otroligt sätt, det är bara sex veckor mellan våra små. Vi åt, hängde på soffan och pratade om hur det är att ha sin första bebis. På morgonen när de hade sovit över kom Måns och jag ner till dukat frukostbord och kaffedoft. Typ det finaste som kan hända dessa tröttmössor.

Några dagar efter besöket fick vi blombud. Julia och Albin slutar aldrig inspirera mig i hur man bör vara som gäst och värd. Tänker alltid att jag ska bli lite mer som dem.

Något som bidragit till att bebisvardagen känns lättare nu är att jag fått till mer av sådant som gör mig glad och som jag brukade göra innan bebis. Till exempel har jag tittat på Vinterstudion, kunnat dricka kaffe i lugn och ro och deltagit i ett digitalt seminarium för att hålla mina skills ajour nu när jag inte jobbar.

En vanlig torsdag packade Måns och jag in Levi i bilen och åkte till Erikshjälpen. Livets lyx med vardagsäventyr! Vi hade så himla kul. Köpte ljusstakar till våra fönster, glöggkoppar, en fin bricka och viktigast av allt – koppar och fat från Rörstrand-serien Maya. Vi är båda helt kära i dessa gröna skapelser.

När det börjat bli kallare har jag äntligen haft anledning att klä Levi i sin orangea overall. Overallen var det första plagget jag köpte till honom i våras. Den var både gullig och på rea, och så matchar den perfekt till min orangea jacka. Att klädmatcha med sin bebis har plötsligt blivit det mysigaste jag kan tänka mig. Har tappat det, jag erkänner.

En helg kom snön. Och så länge man inte behöver ta sig ut kan man ju ställa sig till skaran som bara tycker det är vackert. Snön har smält igen, men vi har plockat fram julen ändå. Ljusstakar och stjärnor är på plats i våra fönster, tomtarna är utplacerade lite här och var i hemmet och apelsinerna är fulla av kryddnejlikor. I går bakade jag saffransbullar på långpanna (recept från Fredriks fika) och i morse klädde jag granen.

I morgon börjar december! Jag övar ju på att vara en julperson och det är inte utan att jag längtar efter att tassa ner för trappan i morgon bitti, brygga kaffe från vår kaffikalender och titta på SVT:s julkalender.

16 kommentarer

Lägg till din →

Alltså, att kunna säga ”min bebis”?? Så fint :’) Också så GLAD att äntligen höra någon säga att förlossningen inte var så farlig som de tänkt sig, tack för det! och grattis till ER bebis <3

Så mycket mys och värme i detta inlägg! Du tycks må gott i bebisbubblan. Så fint att få ta del av bilder från er första tid med Levi. Ni matchar så fint i orange! Fortsätt njuta av första tiden som en liten familj. <3

Svar: Stort tack för dina ord.

Kram

Blir så glad av att läs detta, ett riktigt mysigt inlägg! Så kul att ni har det bra i ”bebisbubblan” 🥰
Älskar hur ni matchar med kläderna!

Födde vårt första barn midsommardagen och är helt med dig på det där med att bli besatt av sin bebis. En dag slog det bara över totalt för mig! När hon sov saknade jag henne trots att hon låg alldeles bredvid. Jag tittade på foton på henne när hon inte låg i min famn. Jag blev avundsjuk när andra höll henne för länge. Jag fällde stolt ned suffletten på babyskyddet i affären så att andra skulle kunna se henne, för de kan ju omöjligt ha skådat något så fint innan?!? Och jag som alltid har tyckt att det är töntigt att skicka julkort på sitt barn – har såklart beställt julkort med min unge på…. Jag har helt kapitulerat för henne nu <3

Så fin han är och vad mysigt att ha matchande ytterkläder! Javisst är det underbart att leva i bebisbubblan och få se alla nära och käras varma kärleksförklaringar till ens barn. Njut på, tiden går på tok för fort mvh tvåbarnsmamma med en 2 månaders (hur har tiden ens gått så fort!?) ❤️

Vilket underbart mysigt inlägg, blir helt varm i kroppen! Blir så sugen själv på att skaffa barn när jag läser sånt här, haha. Skönt att förlossningen inte kändes så farlig och vilken superlyx att bli serverad frukost! <3

Lämna ett svar