Försöker minnas tillbaka. Tänker att jag måste ha undvikit ögonkontakt i en månad, för jag kommer inte ihåg en enda blick. Har varit så upptagen med att vara i mitt huvud att jag inte observerat det som hänt runt omkring. Stress kanske.
Någon säger att sommaren gått så fort och jag håller inte med. Eller, tiden går alltid fort. Det är knäppt att vi fortfarande förvånas över det. Det här är tidens tempo. Samma alltid. Nåja, det jag ville komma fram till var att det känns som att jag levt tre olika liv den här sommaren. Minst. Som att den jag var i början av juni var någon annan än den jag är nu. Äh jag vet inte egentligen.
Jag är uppe i varv trots att jag har en ledig vecka och ska vila ut i skogen. Det är nästan alltid så när jag är hemma. Vill säga ja till alla och känner mig otillräcklig varje gång jag känner att jag inte orkar. Men jag orkar verkligen inte. Är så himla himla trött. Behöver få ordning på mig själv. Det är väldigt splittrat i mig just nu.
Testar alltså den terapiform jag sysslat med i tio år nu: Att skriva här. Ladda upp bilder, välja rätt storlek, kanske skriva en bildtext. Förhandsgranska, korrigera stavfel, publicera. Ordna, strukturera. Det är sånt som gör mig lugn. Komma ikapp med det som passerat för att kunna gå framåt.
Jag sa till min chef för några veckor att jag blir så glad när jag får fylla i namnen på alla gäster i en gruppbokning (en erkänt tråkig aktivitet) för det är så tillfredsställande sen när allt står uppstaplat så fint. Hon skrattade och sa att det är tur att vi är olika.
3 kommentarer
Lägg till din →Fina, fina Ellen <3 Tack för att du skriver här. Tack för att du delar med dig. Tack, tack, tack!
"tidens tempo", vilken grej va. aldrig tänkt på tiden så, att tiden flyger förbi i…. tidens egna tempo, som alltid är detsamma *mind = blown *
skönt att bloggandet har en sådan lugnande effekt på dig, gör det oftare! vi vill se/läsa mer mer mer :)))
Tack för din fina uppdatering.
Kram