Jag scrollar snabbt genom arkivet.
Mars.
”Ett litet hopp om att i år kanske.”
I år kanske inte.
Allt går för fort nu. Och då blir jag ingenting. Min digitala kalender har slagit över till månad 12 av 12. De färgglada blocken stirrar ikapp med resväskorna, ryggsäckarna och tygkassarna som står staplade på varandra innanför ytterdörren. Ouppackade. Har varit hemma alldeles för lite de senaste veckorna.
Min egen bild krockar med andras. Det skaver lite. Det skaver ännu mer att jag bryr mig. Vad gäller planer, visioner, förhoppningar beror allt på dagsform, kastas fram och tillbaka varje timme. En enda insikt är konstant i mig: Jag jagar trygghet. När andra blivit rastlösa och sökt äventyr har jag alltid bara bara bara velat ha trygghet. I allt eller något. Vad som helst. Bara någonstans. Någon slags jävla trygghet.
6 kommentarer
Lägg till din →Du är fantastiskt duktig på att skriva! Kram
Wow, dina texter alltså! <3
Dina texter är så bra skrivna! Du är väldigt duktig! kram
Säger som Emma – dina texter alltså!!! WOOOOW! <3
Alltså du skriver för bra!!
Trygghet är viktigt, i mitt fall livsavgörande. Det som skrämmer mig mes är att bli av med denna trygghet. Då kommer jag garanterat gå under.
Kram