Babeig kompis jag har.
Jag såg väl precis lika sammanbiten ut som jag känt mig på sistone.
Hej, hörni. Vad fort två veckor går. Det är väl redan det mest naturliga i världen att gå till jobbet varje morgon, att jobba måndag till fredag. Jag har varit så himla upptagen de här veckorna. Åkt direkt från jobbet till Stockholm (Angelica-häng som bilderna visar) och direkt från jobbet igen till Uppsala (tjänsteresa hallå eller vad vuxet) och så tidiga morgnar upp igen. Åker hemhem i morgon efter jobbet. Behöver ta med min tvätt hem för jag hinner inte tvätta här. Jaha. Det rullar på.
Har väl också varit väldigt stress- och presstyngd det senaste. Skrivit gnällig korta snabba felstavade meddelanden till mina vänner. Sagt att det väl går över men just nu suger allt. I dag är första dagen på nästan en månad som jag inte vill krypa ur mitt eget skinn. Det är som man alltid måste intala sig själv, i alla lägen: Håll ut håll ut håll ut. Det kommer inte alltid vara såhär. This too shall pass. Kliv kliv överlev. Osv.
Jag vet inte, hörni. Tänkte mest skriva att jag lever. Att jag försöker vänja mig vid saker. Vänja mig av med saker. Ja, allt är som vanligt alltså.
8 kommentarer
Lägg till din →Tar ett tag att vänja sig och komma över stress och presstider 🙂 Förmodar jag i alla fall… har själv världens MINST stressiga och pressiga tillvaro… men har slutat röka för några dagar sedan, så avvänjning ligger nära till hands i alla fall XD
Hoppas du känner dig mindre stressad snart o att allt faller på plats <3
Alltså stress, varför ska det ens finnas?! Ta hand om dig fina <3
Kjempefine bilder <3 Ønsker deg en fin helg !
Jag hoppas allt går bra för dig i den nya vardagen även om vissa saker och perioder får kännas som jävliga "bara-överleva-tider". <3
stor kram till fina du!
Så lätt det där när man jobbar att hamna där i det du skriver om. Så himla typiskt på något vis.
Hoppas att allt snart känns bättre <3