Hej här kommer en selfie. Det var väl länge sen sist va. Ser fortfarande ut mest som jag brukar antar jag. Kommer ni ihåg när selfies kallades egobilder? Så rolig grej.
Jag slog upp datorn i kväll och tyckte den kändes så jävla modern som har platta tangenter. På praktiken har jag ett tangentbord med knappar så höga att jag får flera timmars fingergymnastik varje dag.
Vad svårt det är att formulera sig så fort man glömmer att skriva på ett tag. Liksom jaha. Vad är ord? Hur plockar jag ner allt det där som bara vaggar runt som en grådassig massa i kroppen och förklarar det så att jag själv förstår?
Exempel på tankar i mitt huvud just nu:
- Det är så ohälsosamt att vara omgiven av personer som tycker att man är helt okej? Då blir man ju liksom bara helt okej. Fy fan. Förgörande.
- Ingen är mer långsint än jag.
- De som tillhör generationen över mig (hur man nu räknar generationer) har så outvecklade diskussioner om sexism, feminism och våldsbrott? Blir fkn galen.
- Jag är askass på att argumentera. Och jag vill aldrig stöta mig med någon. Därför ventilerar jag aldrig mina resonemang, utan sitter bara och kokar inombords tills det ryker ur öronen på mig när någon undrar hur länge personer ska straffas för sina brott eller varför kvinnor inte lämnar destruktiva relationer.
- DET ÄR INTE FKN SYND OM MÄN!!!!!!!!!!!
- Det känns som att jag behöver göra slut men jag har ju ingen att göra slut med?
- När man överpresterar tio gånger är det jättejobbigt när verkligheten kommer ikapp och man inser att man fortfarande är precis samma som förut.
- Så så så trött på att få mina tankar, känslor, åsikter och funderingar förminskade. Helvete? Nu blev jag arg istället.
Happ, jag bråkar väl lite med mig själv igen. Mycket som händer runt mig nu, antar jag, så det är väl inte så konstigt. Bråkar visserligen alltid med mig själv. Slutar man någonsin?
Vad fan. Jag ville skriva något välformulerat i kväll. Åt helvete gick väl det. Huvudbudskapet skulle egentligen vara något i stil med det jag skrev till några av mina vänner för några veckor sedan: ”Hörni tack för att ni alltid låtit mig vara en jobbig deppig gnällig sur grinig ältande person när jag behövt vara det. Att ni aldrig fått mig att känna mig som en börda”. För att så många andra snarare förmedlar kom tillbaka när du är glad igen.
Längtar efter: Personerna som lyfter mig, sol mot ansiktet, en givande konversation. Känslan av att vara mer än helt okej.
4 kommentarer
Lägg till din →Känner igen mig, det är liksom den där känslan av att vara less på mänskligheten som art. Stundvis vill jag bara flytta ut i en stuga i skogen, vara självförsörjande och slippa människor just av ovanstående anledning. Liksom göra slut med allt som stjäl ens energi.
Haha jaa egobilder… och man hade bilddagboken på den tiden också.
jag är så dålig på att ta egobilder, fotar bara Theodor xD
Hoppas att din april månad bjuder på sol, värme och personer som får dig att må bra. <3
Svar: Tack! Vad kul att du gillar mitt uppslag om dricks. <3
Kram