Hur skriver man något alls, undrar jag och skriver

Jag spenderar 40 timmar i veckan framför en dator och skriver. Ändå har jag helt tappat förmågan att formulera mig. Jag saknar den. Samtidigt som det nog är de där 40 timmarna som dämpat mitt sug. Det finns liksom ingen tankeverksamhet kvar att skriva med. 
 
Det har börjat kännas märkligt för mig att dela med mig så mycket av mig själv till andra. Varför då, liksom. Men jag vill ju fortfarande. Det är ju det bästa jag vet, att hamra ner snurriga tankar genom tangentbordet till en skärm, till denna lilla lilla plats på the world wide web där de får vara kvar och delas och bara finnas. 
 
Jag har listor i anteckningarna på min telefon, över blogginlägg jag vill skriva. Särskilt såhär när året börjar ta slut, då triggas dokumentationspsykot i mig igång. Men hur ska jag snabbt sammanfatta en hel höst? Den som började i ett grumligt efterskalv av en så märklig sommar, en pang boom krasch-sommar. Hur jag tills för bara ett par veckor sedan känt att jag totalt tappat bort min personlighet. Mörka morgnar har jag varit gråtfärdig, tänkt att jag inte klarar en minut till av att vara jag. 
 
Men så vänder det ju alltid, förr eller senare. Oftast lite för senare, men ändå. För vännerna finns där när jag låter dem. De agerar lunchdejt, bjuder på frukost och kvällste och matlagningshäng, poppar en flaska bubbel, traskar igenom Ikea, kommer på helgbesök, får mig att skratta i telefonen. Och som vanligt kan jag knappt förstå att jag var så nere för bara en liten liten stund sedan. Plötsligt är jag stolt och glad och obrydd och jag har inte bråttom någonstans, jagar inte något. Är bara här och det är så himla tillräckligt. 

4 kommentarer

Lägg till din →

Det är nog det som är det viktigaste – att känna att det är tillräckligt 💖 Hoppas du får en fin vecka och har mysiga planer för kommande helger! Här är det fullt bus med två kattungar som är som Piff och Puss i julgranen – det är som balsam för själen 🥰 Kram fina du 🤗💖

Lämna ett svar