Luften är så kvalmig. När himlen tillslut öppnar sig tar det trettio sekunder innan dropparna skymt all sikt genom glasögonen, piskat mig hela vägen hem. Bara sommarregn slår så hårt.
Undrar om det är den sorgliga musiken som saknas i hörlurarna. Eller om hjärtat bara blivit lättare med tiden. Av någon anledning sätter asfalt och väderlek inte längre igång känslostormar i mig. Jag skriver inte längre spaltmeter om hur ont allt gör. Och hur tacksamt det än är kan jag inte låta bli att i alla fall lite grann sakna svärtan. Den är så hemtam.
Korta meningar har tummats ner i mobilens anteckningar under våren och sommaren. Färre än någonsin.
vill säga att jag saknar dig
det är för tidigt
vill säga att jag tycker om dig
gör kanske det
vill säga att jag saknar dig
igen
redan
det är för tidigt
och
att längta
och
jag vet att min livslust väger 8 kg
det vet jag för att den försvann från kroppen
och kom tillbaka sen
det är kanske den starkaste insikten av alla
att den kommer tillbaka
i samma form som tidigare
trots att allt annat dött
Ett snedsteg och det vacklar. Fast att man vet bättre. Trots att man lovat sig att aldrig mer. Men man vänjer sig. Och lär sig lite varje gång. I varje besvikelse slutar man lite grann att hoppas på vägen. Smällarna tar inte lika hårt när man alltid är beredd. Alla klyschor stämmer är den största klyschan som stämmer. Alltid förberedd på storm. Eller sommarregn.
14 kommentarer
Lägg till din →Så vackert. Men jag hoppas du är okej <3
Du skriver så himla fint och träffande! <3
Dina inlägg är ju så bra! <3
så fint skrivet, hoppas du mår bra <3
Åh så fint skrivet, massor av stora kramar och hoppas du är okej <3
Så fint <3 Kram
Har sagt det så många gånger, men ditt sätt att skriva <3 det träffar så rätt. Kram
Älskar ditt sätt att skriva <3
sv: Haha, ja Gotland är ju lite känt för att vara just så 😉
Sorg efter en förlorad vän är svår. Den ena dagen är sorgen en börda och den andra dagen är den en trygg vän. Det måste få göra ont ibland att känna tomheten precis som tanken på en älskad förlorad vän kan värma upp hela sinnet med underbara minnen. Jag förlorade en av mina finaste bästa vänner sommaren 2012 och hon finns fortfarande med mig varje dag i mina tankar, men numera så gör det inte ont utan jag minns allt fint vi gjorde tillsammans med ett leende. Ibland saknar jag henne så innerligt och önskar att vi hade fått mer till tillsammans, men ödet ville inte så. Allting tar tid och det måste det få göra <3 Stora kramar fina du <3
Du skriver så himla fint<3
Fina texter! 🙂
du är så duktig på att skriva! <3
Wow dina texter! <3
Wow vilken fantastisk text men så sorgligt. Kram till dig <3