Jag kan ändå inte få nåt annat gjort

Såhär såg jag tydligen ut i juli men vad jag fastnade för i den här bilden var MURGRÖNAN i hyllan som vid den tidpunkten fortfarande var vid liv. Good times.
 
Jag vet inte om jag inbillar mig, men luften har de senaste dagarna känts lättare att andas. Renare, friskare. Som att något i mig lossnat. Jag berättar det för min vän när jag ligger på hennes soffa på fredagkvällen och för min andra vän när vi vandrar i bitande kyla för att äta mat på söndageftermiddagen. Så upplyftande med samtal där jag kan prata om annat än hur dåligt allt känns.
 
Jag dricker mitt te, skummar igenom min kurslitteratur, skriver mina listor, skär mina grönsaker. Ringer samtal, rensar golvbrunn, tar ut sopor, handlar mat. Spiller ut kaffet över golvet för jag har blivit så fumlig. Jag kliver upp och jag går och lägger mig. Drömmer mardrömmar nästan jämt, men i övrigt: livet spinner på. Tystare än på länge. Lugnare än på länge. Som på paus. I väntan på nästa steg. Jag kan gå vart jag vill men jag vet inte vart jag ska. Inväntar insikter. Väger alternativ.
 
Det kommer inte vara så febrigt längre. Hoppas jag. Lite svalare ska det bli.

21 kommentarer

Lägg till din →

jo men visst är de så kallare luft o renare lättare o andas

bra med lite paus men ja sover oxå me mardrömmar så vi får tänka på varanadra

Härligt att det känns som det lättar.

Åh vill så gärna få upp inlägg med frågestunden men har så knapp med tid. Ska verkligen försöka få upp det.

Vad skönt att du mår aningen bättre. 🙂

(Sent) Svar: Varmaste tack för din kommentar till mitt inlägg om att uppleva sig göra tillräckligt på ett utmanande jobb. Fint att få veta att du kände igen dig i delar av inlägget. Tack för att du delade med dig.

Kramar

Lämna ett svar