En midsommarnattsdröm

 

Fläckarna av tomatsås är kvar på golvet. Plaggen jag tvättade för två dagar sedan eller kanske sju ligger fortfarande slängda över ryggstödet på soffan. Traven med papper, böcker, plånbok, post, fjärrkontroll blir högre och vingligare på soffbordet. Allt går i ett och jag minns inte ens den senaste gången min dator var igång, så ikväll tänkte jag att allt lika gärna kan vänta en dag till. Men när jag faktiskt tog mig tid att skriva ett par rader här kändes tangenterna omöjliga att hantera, jag känner mig liksom lite ringrostig när jag försöker formulera mig. Jag knåpade på nya spellistor i ett par timmar innan jag vågade mig tillbaka hit.

 

Stundtals tappar jag helt tålamodet med dryga gäster på jobbet. Stundtals överanalyserar jag varje mening som far ur min mun. Stundtals bannar jag mig själv för det som istället fastnar inuti och inte når den tilltänkta mottagaren. Stundtals, alltså. För allt som oftast nu för tiden är livet en jävla dröm. Ibland känner jag mig som en åskådare till en söt och somrig indierulle helt filmad i mjukt motljus. Fast det här är varken en dröm eller en film, det är bara min vardag. Så pass fint är livet just nu. Och det är på riktigt. Ni vet alla de där småsakerna som vanligtvis får det att krypa av ångest i min kropp? Typ en skitig lägenhet eller magen som liksom veckar sig både tre och tretton gånger bara jag lutar mig framåt. Det rör mig inte längre. Jag observerar och låter det gå förbi. Som att inget ont kan nå mig nu.

 

Jag var ledig hela midsommarhelgen. Spenderade timmar i en bil, skakade tusen händer, gick tipspromenad, snubblade på min långkjol och såg nya bekantskaper som mina beskyddare när ännu färskare band skulle knytas eller i alla fall viras något varv. Öland bjöd på strålande väder och ett mysigt litet hus. Under aftonen gick jag barfora i stickigt gräs och pysslade ihop en spretig midsommarkrans. Jag satt vid vattnet och tittade på en sol som redan gått ner, fast mest blundade jag med näsan mot en nacke. Och så svettade jag mig genom natten på en trång soffa, åkte norrut på ön med stopp för fika på en strand. Kramade om mina hjärta efter två och tio månader ifrån varandra, slogs med kubbpinnar, vilade på ett täcke i gräset. Jag återvände till mina 23 kvadrat med 482 insektsbett och en mysnöjd blodpump.