19 januari
Tiden går och raderna som skrivs är få.
Livet är ganska bra, om än jävligt instabilt.
Folk är här hela tiden. Springer ut och in. Jag gillar det.
Jag vill skriva igen, men inspirationen finns inte.
Det blir liksom ingenting. Bara tomma ord som aldrig kommer betyda något.
22 januari
Jag kan inte förlita mig på någon annan.
Särskilt inte denna annan.
I så fall någon helt annan.
Fast jag är nog inte redo för någon helt annan.
29 februari
Jag vet att du saknar någon annan ikväll, men jag saknar dig.
19 mars
Det är snart april men snö singlar ner från en grå himmel ändå.
Solglasögonen förblir ouppackade i ryggsäcken. De liksom skrattar åt mig.
Inget blev som jag tänkt mig, för jag vill bara vara någon annanstans än här.
Egentligen på en specifik plats med en specifik person.
För jag vill inte att du ska vara där med någon annan,
och jag vill inte vara här utan dig.
Saknar.
22 mars
Förlåt, och fan ta dig.
Allt är inte mitt fel.
29 mars
Har hört att man inte ska radera det man skriver, men mina ord är ofta överflödiga.
Nästan kletiga. Extra allt utan innebörd.
Jag känner mig tom ikväll för tårarna kom från ingenstans och föll för allting.
För någon annans sena självinsikt och tårfyllda ögon. För besvikelsen och otillräckligheten.
För att jag behandlar andra svinigt när jag inte står ut med mig själv.
Jag kommer ju alltid tillbaka till det. Att felet ligger här.
I hjärna och hjärta på den som aldrig är nöjd.
För ett par dagar sedan var jag tillbaka på samma plats som för ett år sedan.
Samma säng, samma namn på samma skärm. Allt precis likadant.
Samma konversation. Fast helt fel.
Livet pågår någon annanstans.
20 april
Anstänger mig för hårt, kräver för mycket.
Hur kan jag fortfarande tro att jag förtjänar bättre?
Kent och några tårar på lakan som borde bytas.
Tack och adjö, skitdag.
22 april
En dag av lycka, lycka, lycka.
Ingen kan ta det ifrån mig.
22 april, igen
Okej, mitt täcke luktar som du. Snart vänjer jag mig vid minnen.
24 april
Det gamla är lämnat bakom. Och det känns okej.
Allt är okej. Det finns mer, det finns fler.
24 april, igen
Jag kommer gråta. Tyst och hysteriskt.
Jag kommer sakna din doft på mina lakan, dina händer mot min nakna hud, dina andetag i min nacke.
Det kommer svida och skava.
Jag kommer hata att se dig med andra, vilja peta ögonen ur varje tjej du ger uppmärksamhet.
Jag kommer aktivt söka information om sådant jag inte vill veta.
Jag kommer sakna våra konversationer.
Ovissheten och självklarheten.
Det kommer göra ont.
Men inte ikväll.
28 april
Jag var stark, men nu är det jag som går sönder.
Det är jag som håller om lite för länge och har dig i huvudet hela vägen hem.
Tänker att du verkar så jävla nöjd med situationen. Fan, fan, fan.
29 april
Jag träffade någon. Trevande och osäkert. Okej. Nästan bra.
Men annorlunda. Inte du, helt enkelt.
30 april
Jag vill berätta hur det känns när morgonen blir till eftermiddag på sängen och tårarna rinner för att värdigheten är förlorad. Berätta om dagsfyllor och vänner som botar hålet inombords. Om ögon som går i kors för tidigt och om en trasig längtan efter vad-som-jävla-helst som ska göra allt lite lättare. Om ett vuxet beslut att gå hem tidigt i ljum vårkväll. Jag har kastat bitarna av mig själv som strössel över marken. Som små spillror ligger de där. Jag bara tittar på.
1 maj
Det var en flyktväg, ett plåster på såren.
Och en nyfikenhet som behövde dämpas.
Kanske var det även ett bekräftelsebehov som behövde stillas.
Jag hittar ingen motivation till att gå upp på morgnarna just nu.
Ligger bland blåmönstrade lakan och lyssnar till svenska sorger.
Fäller en tår och saknar dig.
Sen fyller vännerna och alkoholen hålet inombords.
Jag vinglar hem till en vän i armkrok med en annan.
Är för full.
Inget jag skriver betyder något ikväll.
Det är som så ofta annars bara tomma ord.
Jag vann i alla fall över mig själv.
Jag skrev inte fast att det kliade i fingrarna.
Jag suddade ut orden på skärmen och tryckte bort ditt namn.
Jag ska inte jaga någon som inte vill ha mig.
3 maj
Huvudet är så förvirrat och hjärtat lika så.
Jag vill inte vara utan men vet bättre.
Det gör ont oavsett.
Fan. Säg bara hur du vill ha det.
11 maj
Jag gör alla fel i det här spelet. Precis när jag började känna mig stark rev jag ner allt för mig själv igen.
Som att jag inte kan tillåta mig själv att vara lycklig. Så mycket för ingenting. Ingen vill ha mig nu.
27 maj
Livet är varmt och enkelt.
Fruktansvärt fullbokat och stundtals utmattande, men fint.
Jag känner mig trygg i vad vi har. Och kanske är det livsfarligt.
Men ångest och oro är också livsfarligt, så det spelar liksom ingen roll.
30 maj
Det finns ingen framtid för oss. Du har alltid varit någon annans.
4 juni
En orolig klump i magen.
Har du tröttnat? Ångrar du dig?
Var det falskt alarm? Kväver jag dig?
7 juni
Måste man brinna, eller räcker det att man glöder?
Räcker det att man liksom sprakar lite grann?
8 juni
Längtar, längtar, längtar.
Vill vara med dig jämt.
9 juni
Mina andetag doftar öl. De alkoholhaltiga tankarna krampar av en intensiv längtan istället för en trasig saknad.
Hur hamnade vi här? När blev jag kär i dig?
11 juni
Räknar ner timmarna tills du kryper ner i min säng.
Mitt tålamod har aldrig varit sämre. Var här nu, helst hela tiden.
15 juni
Du beter dig fel, men jag kan inte ändra på dig. Vill inte ändra på dig.
Önskar bara att jag var bra nog, att jag kunde bota hålet inombords i alla fall lite grann.
24 juli
Det är en jävla pina att tycka om någon.
26 juli
Jag vet inte när jag började må dåligt igen, men så plötsligt är jag bara här igen.
30 juli
Ibland bara slår det mig.
Jag är kär.
Och han är kär i mig också.
4 augusti
Aj. På riktigt. Fan.
Andnöd och hjärtkramp.
Helvete vad ont det fortfarande gör.
1 september
Nu går jag sönder.
Nu går jag fan sönder på riktigt.
22 december
Haha. Nu kräks jag.
Fan ta dig.
6 kommentarer
Lägg till din →Fint som du delar med dig av. Första delen av 22 april lät bra.
Så fina texter och gripande, fint att dela med dig <3
Så gripande och fina texter. Känns ändå som förlåt att jag säger det att 2016 var ett skit år för dig. Förutom de där sommarmånaderna. Hoppas verkligen att 2017 blir supercuper för dig och att du slipper ha ont pga kärleken.
sv: Tack. Ja, 2016 slutade verkligen bra för mig med nytt jobb och avslöjande av graviditet.
Tycker att du är megamodig som delar med dig av ditt skrivande, särskilt när det är så personligt som det är. Tack för det, du är en inspiration!
Du har minst sagt skrivit vackert under året. Som alltid blir jag inspirerad av dina rader. Beundransvärt! Tack så mycket för att du delar med dig.
Svar: Tack så mycket för dina fina ord. Årets sista kväll blev trevlig. Jag har stora förhoppningar inför det nya året.
Kramar
Du är och har alltid varit mer än nog.