Förra året var den 24 april en söndag. Jag visste att det skulle ta slut. Vad vi än höll på med, skulle det avslutas. För mig var det kanske mer definitivt. Det behövde vara det. Skrev till Angelica och berättade i detalj vad som skulle hända för att bevisa att min magkänsla alltid stämmer. Det fanns i den uteblivna handen på ryggen, i hans nej inte i kväll och i samtalen med vännerna där jag varje gång kom fram till att detta är hur det måste bli.
På fredagen sitter jag på Linnéas golv med resten av tjejerna. Det är drinkar, popcorn och spel. Vi har en så fin bild från den kvällen. Moa har en vän med sig och vi går ut och dricker öl tillsammans. Jag är så jävla glad. Vill bara fortsätta i lyckoruset för alltid, men någon kräks i glaset och vi smiter därifrån. Vinkar av någon vid en buss och skriver till min granne. Han skickar ett ljudmeddelande, säger att jag ska komma förbi och säga hej. Klockan är närmare två och jag sitter på en stol innanför hans dörr och pratar länge. Minns inte ett ord vi sa.
Och så söndagen. Den självklara överenskommelsen. Säger inte du något så gör jag det. Lugnet inombords. Och när jag anar minsta lilla tvivel från dig tänker jag att vi kanske inte måste göra detta trots allt. Men du hinner, och du hinner före. Du gör alltid det, för jag hänger alltid kvar vid den där lilla gnuttan något som finns kvar. Vi går och dricker öl tillsammans. Skrattar. Pratar ut i någon slags lättnad. Solen skiner. Jag nästan vinglar hem. Möter min granne i hissen.
– Hur känns det?
– Det känns ganska okej tror jag.
– Du ser inte ut som det känns okej.
– Det är okej.
– Säg till om det slutar kännas okej.
Jag sitter på golvet i min lägenhet. Lutar mig mot sängen. Skriver till tjejerna att det är lugnt, att de inte behöver komma. Ångrar mig med tiden, skriver att någon kan komma om de vill eller så men de måste verkligen inte, jag är okej. Moa knackar på. Hon har köpt choklad och fryspizza med mozzarella. ”Du måste äta.” Hon skjuter in maten i ugnen, plockar fram bestick och slår sig ner mittemot mig, med ryggen mot elementet. Varje gång jag tänker på den kvällen vill jag gråta och aldrig släppa taget om kvinnan, och tänker att det är precis sådan jag måste bli. Exakt en sådan vän vill jag vara.
Vad fort ett år går, trots allt. Och vad mycket som hunnit gå fel dessa månader. Men i dag är det måndag och inte söndag. Jag tittar oftast mer framåt än bakåt. Har ringt psykiatrin igen och de säger att jag står på väntelistan. Det är väl där jag befinner mig just nu. I väntan. I väntan på hjälp, i väntan på att dra härifrån, i väntan på mina vänner, i väntan på insikter, i väntan på ro. Så jag publicerar fredagslistan en lördag, mejlar min hyresvärd, söker jobb och drar mig undan när planer ändras. Lever på att förra veckan kändes något bättre än de tidigare. Faktiskt är det så. Jag lever på det.
19 kommentarer
Lägg till din →Tack för ditt tips , hoppas du får en toppen bra måndag<3
Vilka fina vänner du har och jag kollar oftast bakåt i tiden jag med fast det inte är bra! <3 Kramis
Det är tur att ens vänner finns och jag hoppas att du får den hjälp du behöver för att må bättre <3
Jag måste bara säga att du skriver så fantastiskt bra. Man fängslas redan ifrån första ord och orden blir näst intill levande. Du har sådan talang!
Du är så stark i att blicka framåt och så skönt att höra att du hamnat på väntelistan – faktum är att jag gör precis detsamma. Om det blir tufft i väntan så finns jag om du vill prata av dig. Kram!
Vilka underbara vänner <3
Vilken underbar vän. De ska en hålla hårt om 🙂
SV: ja precis, det sitter i 🙂 Men lite nervöst är det allt i början 😉
Åh såå bra vänner du har, som verkligen bryr sig!! <3
Låter som underbara vänner <3.
Precis det var den podden :D. Sjuktbra, lyssnade på ett avsnitt om kvinnlig könsstympning där, så fruktansvärt men samtidigt så otroligt bra att lyssna på.
Ja mycket kan hända. Jag hoppas verkligen att blir bra för dig!
sv. Haha ja det får du allt göra 😉 Kul att ha kaffeservis i alla fall!
Håller med kommentaren åvan om att du skriver fruktansvärt bra 🙂 Och vilka underbara vänner du har 🙂
Vilka vänner du har<3 Du är grym!
Så fint inlägg. Kämpa på!
Så fruktansvärt fint skrivet!
så bra du skriver!
Så otroligt vackert skrivet!
Du skriver så himla vackert! Kram
Fiina vänner som är guldvärda!!!
SV: Det är kul att se att det jag har kämpat med under några månaders tid har gett resultat, även om varje pass kanske inte har varit, och är, det roligaste, men ska man nå toppen, då måste man göra skitjobbet också 🙂
Ta hand om dig ellen!
alltså ditt skrivsätt<3
Vänner är guld värda!! Kram