Ditt hjärta bor någon annanstans

Jag hade tänkt skriva detta på söndag, men så kändes det som att nu är en bra tid. Det var ju så länge sedan sist. Har varit utan internet i drygt två veckor och allt pinnar ju på utav bara farten ändå. Känns dock som att jag vill skriva lite nu. Skriva utan något särskilt syfte. Bara tömma ett par ord, kanske helt meningslösa.

 

Hur ser livet ut för tillfället då? Jo, jag jobbar ibland och är ledig ibland. Det är konstigt att höra hur andra börjar skolan igen medan jag själv stannar hemma. Konstigt att det jag sett som mitt fortsätter även utan mig. Allt är ganska konstigt egentligen. Annorlunda, fast ändå bra, tror jag. Alla väljer olika vägar, och alla som jag har hört ihop med är plötsligt på språng mot helt andra destinationer än jag själv. Det är häftigt ändå. Människor, liksom. Att alla fungerar och tänker så olika. Vill så olika.

 

Jäklar vad vi oroat oss för den där framtiden. Den som vi är i nu. Just de här månaderna efter studenten, månaderna efter sommaren efter studenten. Vi har tänkt på den. Pratat om den. Fram och tillbaka. Egentligen har ett helt år nästan bara handlat om vad som ska hända sen, nu. Jag har nog ett ganska ostrukturerat år framför mig, helt utan de där rutinerna jag är van vid. Trots att jag är i stort behov av kontroll så tror jag att det är nyttigt. Och det känns som att det kommer bli bra. Inte alls sådär ovisst som det kändes tidigare. Och efter det här året vet jag vad jag vill göra. Så lite tid krävdes det borta från skolan, eller vad det nu var jag kände att jag behövde komma bort från för att få lite insikt. Dock känns det skönt att det där ligger ett år framför. Kan behöva tiden till att bara vara. Göra något annat. Överväga. Det blir bra det här.