En del av det du skrev det gjorde ont ändå

Jag ringer ett samtal och får inget svar. Det gör inget. En vän och jag kommer överens om att ett obesvarat samtal på skärmen är bättre än ingenting. Ett litet försök att nå, att visa sig på distans. För det räcker faktiskt inte att säga att man finns här om det är något, hör av dig om du vill. Det är ett alldeles för stort ansvar att lägga på någon som har det svårt. Vi måste störa i den mån vi kan. Man måste alltid göra det.

På tal om jobbigt. Vad tungt det är när någon pekar ut ens brister. Och vad trött man blir på sig själv när man inte tål kritik. Jättetrött.

På hjärnan idag, ett axplock: Vem är jag, varför är jag så, hur vill jag vara, varför är det så svårt att vara okej med sig själv, hur står man ut, vad är viktigt? Vems åsikt är viktig?

Mm, en sån dag. Ett sånt liv. Herregud. Tänk om man var lite mer lättsam. Någon gång ibland i alla fall. Enkel bara.