Det är i pauserna som orden börjar snurra igen. Efter sluttampen på uppsatsen, uppgivna ”nu skiter vi i det här”. Efter att ha vaknat i panik 03:06 i tron om att jag försovit mig till jobbet. Det blir så när man inte jobbat vändpass på länge. Hemma 23:28, gå igen 6:37. Den senaste tiden är en dimma, jag minns bara hur olika personer fått mig att känna men kan inte placera resten.
Hösten är en evighet sedan. Jag minns nästan ingenting. December – det känns faktiskt som det år sedan som det i teorin är. Jag minns en deppig period, när en vän kanske hade tröttnat på mitt eviga ältande. Hon sa att vem fan bryr sig om vad som hände för ett år sedan. Och jag tänkte att jag längtar tills jag känner så. Innan vet man inte säkert om man kan. Man får bara hoppas att man inte ska vara ihålig alltid.
Man kan alltid. Jag vet det fast att jag aldrig kommer veta det igen. Jag fungerar väl så. Men det finns alltid nya människor vars intelligens du kommer imponeras av, vars humor kommer överraska dig, vars svagheter kommer få hjärtat att slå lite hårdare. Det finns alltid nya personer att älska. En vidrig insikt ibland. Men i längden, och egentligen: Tack som fan för det. Jag slutar aldrig fascineras.
11 kommentarer
Lägg till din →Vaknar varje natt och tror att jag har försovit mig. Sjukt frustrerande…
Det är jobbigt när kroppen och hjärnan inte riktigt är i takt med varandra. Jag har nytt schema på jobbet och börjar tidigare än innan så min hjärna väcker mig varenda morgon INNAN mobilalarmet drar igång som någon sjuk övervakare så jag inte ska försova mig… Vill ju sova tills alarmet ringer… Hoppas du får en fin fortsättning på veckan och får sova när du ska <3 Kram
Du skriver så bra <3
Usch så jobbigt att vakna sådär mitt i natten och tro att man försovit sig. Hoppas du slipper det inatt 🙂
"Det finns alltid nya personer att älska" .. Tycker det låter både sorgligt & vackert. Jag har nog aldrig tänkt så, faktiskt, men det är ju sant. Du är så klok!
åh fy för att tro att man försovigt sig!
ingen kul känsla och tro man försovit sig 🙁
Och jag kan nog aldrig lära mig och inte tänka på vad som händer för 1 år sedan, eller två.
Känner också att hösten var för en evighet sedan. Och det där med att vakna av stresskänsla av att man försovit sig…. FYYY…. <3
Känner igen det där med att det är svårt att släppa saker, älta är vad jag är bäst på, vi kan göra det tillsammans!
Sv; Ber om ursäkt för sent svar. Men tack fina du! Kram
Dessa de dina ord tycker jag extra mycket om.
Svar: Tack så mycket för din fina kommentar. <3
Kram