När det lider mot jul

De senaste veckorna är ett töcken av knockande förkylning, plugg, ovisshet, justeringar, oklara besked, mänsklig värme, upplyftande samtal, trygghet, lättnad och säkert lite till. Har svårt att koppla samman. Går på känsla och tar beslut på uppstuds. Jag går genom stan en kväll, de säljer granar på torget, det doftar barr och jag tänker att jag vill stanna här. Trött på att jaga, trött på att göra för sakens skull.
 
Jag är lätt men känslig. Berörs av allt. Bryr mig mindre. Saker faller kanske på plats ändå.
 
I morgon är det julafton! Så jävla laddad dag, va. Skit i vilket, försök sänka kraven. Och motsägelsefullt nog kommer här några uppmaningar: Hälsa på personen som sitter utanför mataffären och skänk något om du kan, bjud in släktingen som annars sitter själv, drick inte alkohol, hjälp hon som styr i köket. Ring någon om du känner dig ledsen eller ensam! 
 
Nu ska jag sluta vara präktig :-)))
Här kommer de senaste bilderna från min mobil, varsågoda: 
 
 
Happy kom och hälsade på hos mig när Klara och jag pluggade! Jag nös ner tre tröjor med snor den dagen. Fresh.
 
 
Annika, Klara och jag tog en julfika och inhandlade de sista julklapparna. Så glad att de varit mina kompisar i år! ♥
 
 
Igår klädde Agnes och jag granen och sov över. Mysigt, bortsett från att jag fick sova absolut ingenting. Men vad gör väl det när en sjuåring berättar hemlisar hela kvällen och viskar ”jag älskar dig” innan hon somnar.

9 kommentarer

Lägg till din →

Tack för ett känsloladdat inlägg som avslutas med ro. Jag tycker om att läsa dina ord!

Svar: Tack för kommentaren! Hoppas att du har ätit många lussekatter i december, kanske finns det till och med några saffransgula bullar kvar..? 🙂

Hoppas att julen blev så mysig som du förväntade dig. Jag åkte också hem till mitt föräldrahem över julen för firande med släkten på en annan kust. Det var mysigt och intensivt.

Kram

Lämna ett svar