I’m gonna love you like I’m gonna lose you

Relationer är så komplicerade. Skaviga, utmanande, utmattande. Ibland. Men också: Vänner är fan det finaste man har.
 
För alla gånger jag knackat på era dörrar med rödsprängda ögon och tårarna fortfarande rinnande. För skratten i publikhaven, för frukosten ni ställt framför näsan på mig. För att ni ställer krav, för att ni skäller, för att ni kramar om, tror på, håller om ryggen. För er syrliga humor. För att ni står redo med knytnävarna när någon är ett svin, en egen liten armé.
 
 
Tacksam 4-ever.

15 kommentarer

Lägg till din →

Ett så väldigt varmt inlägg i både ord och bild. Tack. <3

Svar: Tack för kommentaren. Nästa vecka får vi se hur resorna gick för årets bönder- spännande!

Kram

Åh, jag håller helt med! Känner så igen det du skriver, om att de stöttar, skäller ut en men står alltid på din sida utåt! 🙂

Lämna ett svar