Första augusti

 
Augusti, augusti. Jag scrollar längst ner bland de 150 släppta avsnitten av en podd och börjar från början. Tar värktabletter med jämna mellanrum för att lindra mensvärken. Kramar om syster med familj på parkeringen utanför Coop. Ses snart igen, då dricker vi kanske vin på altanen. Jag lagar mat och fyller matlådor till sommarens sista arbetspass. Tre kvar på schemat.
 
Jag pratar med Lina i telefon i två timmar efter kvällsjobb. Slås av saknaden, längtan efter att vara nära vännerna igen, göra allt tillsammans. Hade nästan glömt att det brukade vara så. Hon säger att det känns som att jag är på banan igen, att jag verkar stabil efter ett par ganska turbulenta år. Det är nog så.
 
Det händer mycket i mitt huvud just nu. Saker jag inte kan formulera än, för jag vet inte vad det betyder eller vad som kommer ur det. Men det är bra. Det blir bra. Det blir ju alltid det, på något sätt.

18 kommentarer

Lägg till din →

Ja det är det som är så skönt ändå.. på något vis så löser det sig efter vägen <3 sen blir det inte alltid som tänkt.. men framåt kommer vi. Kram

Lämna ett svar