Jag har lovat och glömt, förlåtit fördömt

I fredags var vi på Björnstammen.

Jag såg ut lite såhär.

Hej och välkommen till Ellens inre väderleksrapport. Jag förutspår fortsatt starka vindbyar under den kommande veckan, liksom ett mindre åskoväder under morgondagen. Och här är väl alltid risk för regn.

De senaste dagarna har jag stirrat på olika textdokument. Formulerat om. Ställt mig själv tusen frågor. Och jag har svettats på gymmet, druckit kaffe, skrivit in alla mina skrålvänligaste låttitlar + karaoke på Youtube. Sett gamla avsnitt av favoritserier. Jag har stått med armarna kring min vän, kinden hårt tryckt mot hennes. Båda ovetandes om vem som tröstar vem. Frågat livet om det ska vara såhär och hört att jag måste välja nu – förlåta eller svika. Och jag har låtit bli att diska och dammsuga för mina vardagssysslor står lite på paus tills imorgon eftermiddag. Inte varit såhär nojig för en skoluppgift på år. Ni kan väl hålla någon tumme eller så för att jag lyckas agera kommunikationschef under en presskonferens utan att sabba allt för mycket? Oki tack.