En mobilanteckning från i somras

Sommaren är en bakgrundskuliss när tankeverksamheten går på högvarv. Jag noterar att asfalten ibland är fuktig och att värmen en annan dag bildar svettfläckar på kläderna. På bussen hem från jobbet passerar vi hagar med ulliga får, röda hus med vita knutar, höjder och vattendrag. Varje gång jag ser den vita villan mellan träden tänker jag att så ska jag bo en dag. Den svenska landsbygden är en grön idyll. Jag undviker att luta huvudet mot glasrutan där någon annans tinning lämnat ett flottigt märke.

Jag åker buss igen, fast denna gång en annan linje. Det är fredag kväll och sätena omkring mig fylls av personer som stirrar i sina mobilskärmar, armbågar varandra i sidan. Utanför ligger Vättern stilla, klädd i sina finaste kvällsfärger. Disigt blått, blekt lila, varmt rosa och svagt av gult. På himlen vilar arga moln och jag försvinner i dess konturer. Hemma kryper jag ner i sängen och läser skrämselpropaganda tills kinderna är fuktiga och ögonen svider.