16 januari
Folk fattar verkligen inte.
Fast jag fattar ju inte heller.
14 februari
Fatta att man måste stå ut med sig själv hela livet.
Vilket helvete, liksom.
29 mars
Du kan göra allt rätt, och jag med.
Ändå räcker det inte. Det räcker inte.
13 april
Jag vill helst ha ensamrätt på vissa människor,
men det funkar ju inte riktigt så.
17 april
Det känns som att du medvetet gör allt för att plåga mig,
men så inser jag att du inte bryr dig tillräckligt för att ens ägna mig en tanke.
23 maj
Jag vet inte var jag har dig,
om jag ens har dig alls.
27 maj
Du kommer och går.
Jag försöker lära mig att det inte är på riktigt,
att du bara är ett lån.
31 maj
Mitt i allt är livet så jävla fint ändå.
Så jävla, jävla fint.
1 juni
Jag inser att vi kanske är klara med varandra trots allt,
och tanken smärtar inte ens.
13 juni
Mitt eviga sökande efter bekräftelse, fan vad jag hatar det.
25 juni
Livet känns enkelt på ett sätt som jag inte kan minnas att det någonsin gjort tidigare.
3 juli
Får jag inte konstant bekräftelse på att jag är viktig och omtyckt
blir jag ett vilset vrak och det är en så jävla vidrig egenskap.
3 augusti
Försöker få kontroll över situationen, men allt känns skrämmande och svårt.
Behöver någon som håller mig i handen.
9 augusti
Livet äger verkligen just nu.
12 augusti
Hatar att vissa människor bara genom sin existens får mitt självhat att bubbla igen.
Det är ju inte ens deras fel. De gör egentligen ingenting alls för att få mig att må dåligt.
Det är min jävla osäkerhet som sätter in och intalar mig att jag aldrig kommer vara bra nog,
att jag inte duger för någon. Fan.
13 augusti
Jag är som besatt av den bild av dig som jag själv byggt upp i mitt huvud.
31 augusti
Är så genuint lycklig just nu.
24 september
Genomskåda mig inte.
30 september
Det känns som att jag var trasig från början,
gick sönder lite till och nu spenderar all tid på att laga,
fylla de där jävla hålen.
10 oktober
Jag hade fel. Om dig, om mig, om oss.
Och det är okej. Jag mår bättre nu, och du ska inte få trampa på mig mer.
15 oktober
02:44, och jag kan inte tänka klart.
Vill så gärna säga något, få dig att förstå.
Men jag kan ge dig hela handen utan att du ens ser åt mitt håll.
7 november
Ligger på sängen i dagar. Kan inte fokusera. Handlingsförlamad.
Några ensamma regndroppar träffar fönstret.
Allt jag måste och borde ställs mot det jag behöver och vill.
Har glömt hur man andas.
Tomhet.
18 november
Kalla blöta gator. En högersko som läcker in.
Overallklädda studenter på väg till en fest någonstans.
Lamporna vid övergångsstället skiftar färg. Grönt, gult, rött.
Det finns alltid någon annan.
30 november
Det är dig jag vill berätta för.
Men vi har sumpat chanserna, trampat på möjligheterna.
Och jag berättar för någon annan, någon som inte förstår som du.
Jag önskar att jag kunde gråta.
13 kommentarer
Lägg till din →Vad kul att du delar med dig av dina gamla anteckningar. Kramis
men åh!!! detta var så satans fint.
Vad fint, väldigt poetiskt!
så fint! du är så hilma bra på att skriva!
Intressant att läsa igenom gamla anteckningar sådär…kul att du delar med dig!:)
sv: Jag skriver om vår första "riktiga" resa, alla äventyr och vad den resan betytt för det växande reseintresset. Lite en om bok om hur allt började och varför vi fortsätter resa så mycket!:) Arbetar på kapitel 6 just nu.
Shit viket vackert inlägg, underbart!!
Instresant och roligt inlägg!!
Hahaha jamen snacka om ett helvete att måsta stå ut med sig själv hela livet 😀 😀 haha vilken härlig människa du verkar vara! 🙂
Gud vilka fina bilder!!
Fint inlägg!
Verkligen jättefint!
Vilka härliga bilder, och fint till inlägget 🙂
Riktigt trista anteckningar du skrev under 2015 🙁 synd att du inte kände mer glädje än tre gånger under det året. Jag hoppas att du får känna en massa glädje det här året <3
Sv; jag brukar aldrig köpa jeans ifrån Bikbok men den här gången gjorde jag det och jag är faktiskt nöjd! 🙂