Julafton och dagarna omkring

Jag landade på mina föräldrars soffa för exakt en vecka sedan. Och sedan dess har allt gått i ett. Jag har klätt granen, handlat julklappar som slagits in med assistans av katten, spelat bingolotto, bakat julgodis, fikat med den och den, griljerat kålrot, legat på soffan.

Mycket men ändå lite. Dagarna går så fort. Jag vaknar till vid åtta-snåret, somnar om, äter frukost vid lunch och snart är det dags att sova igen. Jag vet inte om det är mörkläggningsgardinerna som gör det, men jag sover nio-tio timmar varje natt här. Oceaner av tid jämfört med mina vanliga sex. Noterar att mardrömmarna som regisserats nattligen i månader är borta.

De första dagarna skavde. Att komma tillbaka hit är att pausa. Stampa i gammalt. Jag tänker på sådant jag annars lärt mig att inte peta för mycket i. Men jag vänjer mig med tiden. Som en ju alltid gör. Vaggas in i lunket. Allt är okej.

Julafton kom! Så skönt att duscha bort de senaste sunkiga dagarna. Få hoppa i klänning, rita eyeliner och röda läppar.

Spenderade dagen hos storasyster. Hade oavbrutet syskonbarnen inom några meters avstånd. Såg Kalle med dem i knät, pärlade och pusslade. Skålade med vatten och julmust.

Alltså. Som vegetarian (lakto-ovo, jaaa ja, don’t kill me) blir man snabbt van vid bekymrade miner när någon ska bjuda på mat. Så himla gött när någon fixar ett vegovänligt julbord utan ett klagomål. Danke schön systra mi!

Delade ut julklappar, åt gröt, såg film, drack vin under några timmars egentid med storasyster. Avrundade kvällen med den årliga midnattsmässan. Tack och bock, vilken fin jul vi fick.

Och nu i någon slags julkoma: Jag spelar Monopol med föräldrarna, går promenader med hunden, äter hos Angelica och Oliver, försöker planera så jag hinner med att träffa alla som träffas skall. Kurslitteraturen blänger på mig. Den får vänta till sen.