Poddar och prokrastinering

Hej vänner! Jag prokrastinerar. Gissar att cirka ingen är förvånad. Hatar att jag i princip behöver en kniv mot halsen för att ta tag i de där halvtrista måstena. Press tycks vara det enda som driver mig just nu. Samtidigt känner jag att det finns någon slags produktivitet inuti. Och inspiration. Jag sitter nästan och studsar på stolen, men har svårt att fokusera energin på skolarbetet. Istället tittar jag på film, käkar avokado och snittar orimligt många lyssningar på podcastavsnitt varje dag. Människor är så jäkla spännande.
 
På tal om podcasts. Andra avsnittet av vår podd, Kära Dagbok, finns att lyssna på här. Vi snackar om halloween, försvunna lärare, kattungar, obehagliga nattgäster, läskiga djur och en hel del annat. Glad lyssning!

13 kommentarer

Lägg till din →

Tråkigt att endast press får dig att fungera för tillfället ungefär 😛

Sv; ja, alltid kul då det oftast är lite filmbrist ibland 😀

Lite så känner jag också just nu… Har en tenta jag borde ta tag i, men det kommer så mycket annat i vägen… eller var det jag som prioriterade annorlunda mot vad jag egentligen borde? 😉

SV: Ja, det var lite roligt faktiskt, blev väldigt uppskattat 🙂

Jag har inte lyssnat på första avsnittet än, det gick inte när jag försökte senast, men ska testa igen 🙂

Lite jobbigt när man gör precis allt annat utom det man ska och sen står man där i sista stund. Men känner igen mig återigen.
Åh, måste in och lyssna på podden, jag har ju precis börjat lyssna på podd.

Ja om du hinner läsa boken i allt studerande tycker jag absolut att du ska göra det.

Jobbigt när man inte orkar/vill/pallar ta sig för saker om det inte finns press. Ibland kan jag vara så med. Eller, oftast är det mer att om jag har måsten som känns tråkiga så kommer pressen för mig ganska tidigt eftersom jag avskyr att göra saker i sista minuten. Så det blir liksom mer en typ av press som säger att jag måste göra saker i nästan överdrivet god tid bara för att jag ska slippa ha det släpandes efter mig. Vilket kanske låter som en bra grej egentligen. Men det är inte alltid det är det. För ibland måste man bara få slappna av och faktiskt skjuta på saker också…

Lämna ett svar