Vårt bord och hur vi umgåtts kring det i veckan

Förra helgen kom pappa och hälsade på. Vi gjorde ärenden på stan, åt vegetariska biffar, såg jättemånga avsnitt av någon matlagningsserie och tittade på frågesport. Fikade och bakade frallor till frukost. Det var väldigt mysigt.

Veckan har varit ganska grumlig. Jag har varit den sämsta versionen av mig själv. Brottats med orimliga tankar som inte går över oavsett hur friskt jag kan se på dem utifrån. Känslan stannar kvar.

Jag har också känt ett så starkt behov av att bona om. Kanske är det hösten, mörkret, den fuktiga luften. Jag har bryggt flera koppar kaffe och druckit dem med mycket mjölk men ändå blivit skakig av koffeinet. På rasterna har jag ställt mig med ansiktet mot köksfönstret i hopp om ljusterapi. Det har sällan hjälpt.

Som tur är kom en ny helg, med snällare tankebanor och mänsklig värme.

I går kom Måns mamma förbi på frukost. Så småningom anslöt även mina föräldrar och vi tog en promenad med tillhörande second hand-shopping.

Vi åt lunch på Pescadores och fikade hemma innan föräldrarna vinkade hej då igen. Då delade Måns och jag en flaska bubbel. Det allra bästa med helg är att spendera hela dagarna med varandra och liksom komma på igen hur kära vi är i varandra.

I dag har vi ätit pannkaksfrukost och plockat äpplen. Jag fick svindel bara av att titta på galningarna som klättrade på stege för att norpa sin skörd. Har visst lagt till med höjdskräck på senare tid.

Vintertid, regn och gråväder kräver sedan sin mustiga höstgryta till sen lunch. Och så den otroliga humörsdippen när solen går ner 16.30. Tog en demonstrativ promenad i regnet, mötte någon tant som hurtigt ville växla några ord och kände käften. Stackars tanten. Ser jag henne igen ska jag vara mitt allra trevligaste tantjag.

Klockan är inte ens 18 men jag har gett upp dagen för länge sedan. Ska det vara såhär nu?

Måns kokar äppelchutney i köket. Jag har tänt ljus över hela bordet för att göra vad jag kan gör att inbilla mig att det är mysigt med mörker.

7 kommentarer

Lägg till din →

Hösten som uppmuntrar till så mycket mys och värme, men som samtidigt lockar fram mörkret och tyngre tankar.
Önskar dig en fortsatt fin höst – med mer mänsklig närhet och fikastunder.

Svar: Tack för orden och för att du läser min blogg. Jag uppskattar att ha dig som läsare. <3

Kram

Lämna ett svar