Fem veckor i snabbrepris

Sak som är hysterisk: Tid.
Också: Min Dropbox.

Jag raderar och raderar bilder jag egentligen vill spara för att kunna föra över de nya. Jag ska lagra allt på min externa hårddisk en dag. Jag ska verkligen det. Det är bara så lätt att skjuta på saker jag redan skjutit upp i flera år.

Till saken: Hej! Nu var det länge sedan igen. Fem veckor sedan, närmaste bestämt. Jag har jobbat i fem veckor efter semestern men det känns som att jag aldrig varit ledig. Pang bom wow, bara. Ja, så är väl livet.

Jag vill ändå ta någon slags snabbrepris på lite av det som hänt. Ja, inte på jobbet då utan runt omkring. Vi kikar.

Vi har haft Ida över på middag, en alldeles vanlig vardag. Det är sånt man bara orkar första veckan tillbaka på jobbet, när man fortfarande lever lite grann i semesterbubblan. Säger jag, som att jag haft semester många gånger.

Vi har fikat med Måns familj i omgångar, ibland hos oss, ibland hos någon annan. Spelat padel med Ida och Anton och sedan bjudit hem dem igen på kvällen för att laga mat och spela spel. Många många trevligt.

Vi har agerat kattvakt och sett klart allt som finns att se av Vikings. Börjat titta på Peaky Blinders istället.

Fick en växt av Måns mamma! Hon hade inte plats för fler. Kul med växt. Har också ätit mat med Lisa och Martin och legat i en hög på deras soffa. Pratat om spöken och äppelträd. Som man gör.

Sprungit runt på olika gator. Haft tacokväll med Adisa och Rasmus. Träffat nya bekantskaper. Varit på kalas på vischan och sovit över i Västervik. Fått skoskav på en två timmar lång promenad.

Mest har jag dock promenerat på samma ställe nästan varje dag. Bredvid hästar och jämte personer som också bor där jag bor, som alltid hälsar när vi möts trots att vi absolut aldrig sett varandra innan.

En unik kväll följde Måns med ut på promenad! Dra mig BAKLÄNGES. Vi avslutade promenaden efter ungefär sju minuter och gick och köpte glass istället.

I helgen var vi i Västerås och firade tvillingarnas ettårsdag. Promenerade också i solen med deras föräldrar och några till, köpte pizza, såg filmer från ett bröllop och pratade om syskonrelationer. På vägen hem stannade vi på en mack och köpte godis för att hålla energinivåerna i schack.

I går mötte jag upp Ida efter jobbet. Vi testade ett nygammalt kafé och jag tänkte på att jag var där så mycket mitt första år i den här staden men aldrig längre. Sedan dess har Ida jobbat där och stället har bytt ägare minst två gånger. Det finns inte ett spår av det gamla kvar. Fönsterkarmarna är gula nu. Jag blir glad av dem.

I morse började ett två dagar långt Skypemöte på jobbet (oj, nu blev det lite jobb ändå). Mina chefer hade skickat hem ett överlevnadskit till alla på enheten. Har väl ändå en fantastisk arbetsplats.

Jaha, annars då? Jag har tänkt varje dag i åtminstone tre av de här fem veckorna att jag vill skriva här. Jag missar ju liksom alla detaljer när jag skriver så sällan. Som att någon klottrade på vår port och knappt ett dygn senare var allt borta. Vem vill inte minnas graffiti, liksom.

3 kommentarer

Lägg till din →

En så himla mysig uppdatering om de senaste fem veckorna. Jag blir varm av att läsa dina rader och se bilderna. Tack för att du delar med dig.
Stor kram

Lämna ett svar