Ångesten är en tjock dimma i dag. Den gör det svårt att andas, framkallar ett lätt illamående. Tar upp all vaken tid, regisserar mardrömmar om nätterna. Jag vill gråta. Behöver gråta. Det kommer inga tårar. En av många funktioner som tycks ha stängts av i min kropp.
Jag vet att jag inte har någon anledning att känna såhär. Och det är väl det som gör det hela värre. Skammen. Vem fan är jag att klaga på någonting alls. Jag vet det. Och andra påpekar det. Men ingen ångest släpper av att jag aktivt motarbetar den, säger åt den att den inte får finnas, att den måste utplånas, dö. Den växer ju av det. Ha, bara se på mig hur stor jag kan bli! Önskar att jag själv kände likadant.
Inget namn i telefonboken känns naturligt att ringa. Häromdagen ringde jag alla. Bästis som svarade med igenkänning. Herregud, vad ska det bli av oss. En gammal vän med en så lugn röst. Jag ber om ursäkt för att jag använder honom som terapeut. Vi säger något om tjänster och gentjänster. Men i dag. Jag orkar inte prata med någon. Höra men jag trodde du mådde bättr… nähe, vad är det nu då? De tröttnar precis som jag. Vem fan orkar.
Viktigast, som jag förstått det, är att inte vara så jävla självömkande. Helvete vad fult det är att vara det. Jag måste erkänna att jag inte helt förstår innebörden; när man liksom har rätt att känna sig ledsen över sin situation och när man inte har det. Vad det verkar så är man självömkande när andra tröttnar på att man aldrig blir glad på heltid. Men vad vet jag. Det är så mycket jag inte förstår.
Det ryms så mycket självhat i denna kropp.
12 kommentarer
Lägg till din →Åh, ångest.. det är bara ett jäkla skit. Och ja ibland kan det bara vara så skönt att få gråta och få ur sig allt.. hoppas du har någon nära ikväll, om du vill <3 kram till dig
FAN för ångest alltså! Fan för den där tryckande drunknande känslan. Fan för att bli uppäten inifrån. Skickar alla världens kramar och önskar att jag bara kunde krossa allt negativt du känner. Ingen är värd att känna så, och specillt inte du hjärtat <3
brukar tänka om ångest att en gång i tiden var det vaksamhet, oro och ältande som fick människor att överleva farliga situationer, ta sig vidare från otjänliga boplatser, söka sig till bättre platser för sig och sina barn. känslan är bara lite felkalibrerad för en tid där man har det relativt sett bra, ungefär som vårt sug efter sött var praktiskt på stenåldern men opraktiskt i en tid när det finns semlor och marabouchoklad runt kröken när som helst.
Men tänker att kanske är det lättare att förlåta sig i den där ångesten, låta den få vara, när man påminner sig om det, att den är något naturligt, har sina förklaringar även när den kan tyckas oförklarlig.
Det är fan inget kul med ångest! 🙁 Du får gärna ringa mig om du vill, jag lyssnar gärna ! Alltid, bara skicka ett mail om du vill ah mitt nr.
Usch och fy för ångest, det är ingen lek! Ta hand om dig <3
Tack för att du sätter ord på känslorna! Skickar en stor kram till dig <3
Styrkekramar till dig<3 Så starkt att du skriver om det!!
Åh fina du, inte kul att läsa att du känner så! 🙁 <3
Massor av styrkekramar fina du! Ingen annan har rätt att bestämma hur man får känna och inte känna och när det är okej och inte okej att känna! Är man ledsen eller har ångest så behöver man inte ha en förklaring till det – ibland tar känslorna bara över oavsett. Hoppas du snart mår bättre igen 💖
Åååh blir så ledsen fina fina du <3 Skickar massor av kramar <3 <3
Fy för såna dagar men klart man måste få känna… <3 Massa styrkekramar!
hemska ångest. kram till dig