Det är så tråkigt att inte ha kul

”Adisa undrar om vi vill och vågar komma till dem och äta middag i kväll. Vad tycker du?”

Det är inte ens en fråga, gjorde jag klart. Jag har blivit helt tokig av tristess de senaste veckorna. Vi har inte träffat kompisar på huuur länge som helst. Det var så jävla dags att dra lite mascara på fransarna, platta håret och klippa bort prislapparna från plaggen jag skickade hem för flera månader sedan men ännu inte använt.

Jag fick LIV av att umgås med Adisa och Rasmus i går. Dessutom satt jag och sneglade på Måns på andra sidan bordet och tänkte ”kul kille, vettig, honom måste jag se till att få träffa igen”, innan jag kom på att vi redan bor ihop. Lyllo mig.

Just nu är jag så grinig på allt som inte är kul. Orimligt beteende, man kan ju som bekant inte ha *kul* jämt (eller?), men förhoppningsvis är det de här missnöjesperioderna som sparkar mig framåt, tror ni inte? Behöver ta fram papper och penna, rita upp tankekartor och målbilder, plita ner vart jag ska.

6 kommentarer

Lägg till din →

Men så snygga ni är!! Och håller verkligen med i det du skriver, man är trött på att ha tråkigt nu men såklart att man inte kan ha roligt alltid men man vill inget annat än att hitta på massa saker :’) Hoppas verkligen det är lite friare i sommar men ja man vet aldrig..

Hör dig!! Är så extreeeemt understimulerad i tillvaron. Kliar i min kropp efter att HA KUL!! Hehe. Fint att du tänker sådär om din man också <3

Börjar också bli enormt trött på att inte ha ett socialt liv, denna corona göra ju att man inte kan göra någonting.
Kul att ni kom iväg på middag och träffade vänner.

Lämna ett svar