Utkast från april 2019

Jag är på väg hem när jag tänker på hur förlösande det är att få gråta. Vinden är kyligare igen. Jag vet inte om det är serien jag tittar på eller det tillhörande soundtracket, men plötsligt och äntligen – mascaran sprider sig som små grå bäckar över kinderna, hulkandet är ett sådant som bara kommer när det gör ont på riktigt. 
 
Kanske är det mest texten jag hör mig själv formulera i huvudet. Den jag vet att jag kommer behöva skriva en dag. Den jag övat på i flera år. Ändrat om. Till en början ett jag orkar fan inte ha detta för mig själv längre, numera mindre dramatisk men precis lika viktigt. Inte längre ett erkännande, men en sanning jag måste lära mig acceptera. Hur fan man nu gör det. 

8 kommentarer

Lägg till din →

Det är konstigt egentligen det där med tårar – man skrattar både av glädje och sorg och ibland bara för att det känns som att tårarna bara vill komma ut. Tankar kommer ifatt en och ibland resulterar det i ett leende och ibland kommer tårarna istället. Känslor, minnen, saker som påminner en om något eller någon… Ett bevis på att vi lever och kan känna något inom oss… Kram finaste du och gråt så länge tårarna vill komma ut 💖💖💖

Så berörande! Men att få gråta är underbart ibland, och behövs <3 Stor kram till dig och tycker det är så fint att du vill dela såna här texter till oss som du skrivit, så personligt <3

Ibland är det så himla skönt att få gråta ut. Det är så jag oftast hanterar mina situationer jag har svårt att hantera. <3

Lämna ett svar