Anteckningar från en tisdagkväll

Jag parerar huvudet fram och tillbaka där jag sitter på soffkanten. När han flyttar sig får jag solen i ögonen igen. Vi sitter ganska ofta såhär – jobbar utanför arbetstid, ber varandra om språkliga råd, säger ”ska bara…”. 
 
Jag läser andras texter och känner ett sug igen. Det är nästan det enda jag alltid kommer tillbaka till – att jag vill skriva. 
 
Men jag skriver inte så mycket. Det har jag väl aldrig gjort egentligen. Eller vem försöker jag lura; jag spenderar 40 timmar varje vecka på att korra texter, sammanställa rapporter, skriva nyhetsartiklar. Men det är ju inte samma sak. 
 
Nyss skrev jag på vårt gemensamma hyreskontrakt. En trea på andra sidan stan. Han och jag. Våra namn på dörren. 

4 kommentarer

Lägg till din →

Åhh vad roligt för er med lägenheten, grattis!! <3
Du får inte sluta skriva, någonsin! Du är så otroligt bra på det så det är sjukt! Kram Ellen <3

Lämna ett svar